Region Gotland offentliggjorde i början på året att de kommer att ha kvar sin verksamhet på Visborgsområdet. Detta efter att under lång tid undersökt vilka andra möjligheter som fanns då det långa hyreskontraktet var på väg att löpa ut. Det diskuterades allt från att stanna till att bygga nytt. Men efter framgångsrika förhandlingar blev det en period till på Visborg, men med betydligt lägre hyra. Både genom minskad kvadratmeterhyra som genom en minskning av kontorsytan.
Det som jag ser som en stor utmaning för regionen är hur de ska hantera den minskade kontorsytan. En väg som kommer att tas är att minska på antalet arbetsplatser. Alla regionanställda som jobbar på Visborg kommer inte att ha en egen arbetsplats framöver.
Ekonomer har under alla år av vinstoptimering runt om i landet upptäckt att det är sällan som alla kontorsanställda finns på plats samtidigt. Det kan röra sig om tjänsteresor, sjukdomar, vabbande eller andra ledigheter. Frånvaron innebär för ekonomerna en möjlighet att spara pengar genom att minska antalet arbetsplatser och därmed den yta som behöver användas. En syn på arbetsorganisation som nu landat på regionens HR-avdelningen. Att försöken på andra ställen inte varit helt lyckade verkar inte bekymra regionen så mycket att man drar i nödbromsen. För vad händer när alla är på plats? Eller den dagen då bara en mer än det finns arbetsplatser för kommer till Visborg? Då får vi se en kontorsanpassad variant av hela havet stormar och den eller de som kommer sist blir utan en riktig arbetsplats. Och det är knappast en bra arbetsmiljö.
Regionen och andra arbetsgivare har också sett hur det under pandemin skapats riktigt bra möjligheter att jobba hemifrån. De tekniska lösningarna är nu väl fungerande och många verksamheter har hittat arbetssätt som fungerar även om personalstyrkan är geografiskt utspridd. Men det har inte fungerat för alla.
Här finns det mycket för både arbetsgivare och fackliga organisationer att fundera på. Hur ska fördelningen inom arbetsgruppen mellan att arbeta på Visborg och hemma fungera? Ska det vara helt frivilligt eller med någon form av tvång? Hur tänker arbetsgivaren lösa det när hemarbete inte fungerar på ett bra sätt för några av de anställda? Och hur kommer de som blir stressade av inte ha en egen arbetsplats att tas emot? Det här borde varit utrett innan man tog beslut att minska på kontorsytorna, för nu finns ingen återvändo.
Det finns också arbetsmiljöproblem med hemarbete. Om regionen nu vill ha ett ständigt pågående hemarbete bland personalen behöver regionen även se över och ta ansvar för hemma-arbetsplatsen. Finns det inte arbetsplatser till alla på Visborg bör regionen bekosta ordentliga arbetsplatser i hemmet. Oavsett hur ofta den anställda jobbar hemifrån. För vid det tillfället det är fullt på Visborg kan man inte skicka hem någon till en dålig arbetsmiljö. Jag upplever, utifrån de riktlinjer för hemarbete som regionstyrelsens arbetsutskott fick information om på gårdagens möte, att regionen inte vill ta ansvar fullt ut för sina anställdas arbetsmiljö i hemmet av ekonomiska skäl. Och det känns inte bra.
Men det finns även andra delar som regionen måste se upp med om man vill ta ett samhällsansvar för jämställdheten. TCO har undersökt hur tjänstemäns vardag påverkats under pandemin. I rapporten ”Livspusslet under coronapandemin” framgår det att det är kvinnor som fått jobba hemifrån på ett flexibelt sätt som i större utsträckning fått bättre möjligheter att få ihop sitt livspussel. Det har varit lättare för de kvinnorna att hämta och lämna barn, köra igång en maskin med tvätt eller utföra andra sysslor de annars tvingas göra efter arbetstid. Detta samtidigt som de fått jobbet gjort. Män har däremot känt sig mer stressade vid hemarbete än när de jobbat på arbetsplatsen. Kan de måhända bero på ett ökat ansvar för hushållet när de jobbar hemma och ett mindre ansvar när de är på jobbet då deras partner jobbar hemifrån och tar ett större ansvar? Det kan ni få grunna på.
Jag ser en stor risk för en ny kvinnofälla. Är det något vi borde lärt oss så är det hur sned fördelningen av det oavlönade arbetet i hemmet är. Hur mycket större ansvar kvinnorna tar för hemmet och hur bra det skulle vara för jämställdheten om hemarbetet fördelades jämnare. Att då underlätta för en fortsatt snedfördelning är inte bra ur ett samhällsperspektiv.
Region Gotland gjorde en mycket bra förhandling när man sänkte sina hyreskostnader ordentligt bara genom att sänka kvadratmeterhyran. Men sparivern drog iväg på ett sätt som skapar stora utmaningar då man även minskade ner på ytan man hyr. En av orsakerna till minskningen av lokalytan är möjligheten att jobba hemifrån. Om regionen inte tar ett stort ansvar för hemarbetet kan det skapa en ny kvinnofälla och ett bakslag för jämställdhetsarbetet.