En person (A) tyckte till om en artikel på ett sätt som visade att det var uppenbart att hen inte läst artikeln. Vilket en annan person (B) påpekade. Då svarade A att så länge Helagotland länkade till artiklar bakom betalvägg tänkte hen fortsätta att kommentera enbart utifrån rubriken.
Den fantastiska logiken och totala bristen på eget ansvar var ett klockrent pedagogiskt exempel på tyckonomin i sociala mediers kommentarsfält.
Det är ett vanligt agerande på framför allt Facebook där många medier (och andra företag) lägger ut saker som en service till sina kunder, och självklart, som en del i marknadsföringen. Kanske kan en spännande artikel locka någon att prioritera 129 kronor i månaden för en prenumeration.
Ibland ser man också klagomål på att artiklar med det de bedömer vara samhällsinformation inte är öppna. Till exempel om vi skriver om något som regionen publicerat på sin hemsida...
Samhällsinformation och annat som kan anses viktigt att allmänheten får veta kommuniceras via myndigheterna själva, eller via public service. Det som privata medieföretag erbjuder är att läsaren/tittaren/lyssnaren slipper göra screeningar av nyhetsflödet själv, vi sammanfattar och erbjuder därutöver egna nyheter och reportage, och på sajterna ett otroligt större utbud än så.
En annan spaning är att många istället för att ta reda på hur något ligger till för att tycka något om den informationen, väljer att gissa något, eller tycka något tvärsäkert utan denna information.
Ingen behöver gå undrande om nånting i våra tider. I alla fall inte om man har tillgång till internet. Där finns all information man kan tänkas vilja ha och lika mycket som man gärna skulle vara utan.
Ibland får en nyhet ett spinn som bygger på missförstånd eller felaktigt dragna slutsatser.
Det har vi sett inte minst i nyheten om 12-åringen som sänkte regionens (och Gotlands Medias) sajter. Många har dragit slutsatsen att pojken lyckats hacka dessa nätverk och att framför allt regionen, borde tacka pojken istället för att straffa honom genom att kräva ekonomisk ersättning.
12-åringen är kanske ett it-snille men de attacker han köpte handlar inte om att nästla sig in i någons datornätverk. Det handlar om att man skickar enorma mängder förfrågningar/information till en sajt så att den kraschar. Det betraktas som ett intrång och är ett brott som kan ge böter eller fängelse upp till två år. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) rekommenderar därför att kommuner som utsätts för attacker gör en polisanmälan.
Sådana attacker är i stort sett omöjliga att skydda sig från, hur rigorösa system man än har för att skydda sig.
Det får också anses ganska rimligt att också begära ersättning för vad det kostat regionen av våra skattepengar. Hur mycket som sedan pojken eventuellt blir ålagd att betala, eller om det finns försäkringar eller annat som kan gå in, det får visa sig.
Att inte begära någon ersättning skulle vara en högst orimlig signal från regionen. Det är inte regionen som ska avgöra hur det rättsligt ska lösas, det ska rättsväsendet göra.