Vi var nog många som var lite oroliga inför den pressträff som Region Gotland kallat till, där de enligt pressmeddelandet skulle presenterar ”en samlad lägesbild med anledning av coronavirusets verkningar på Gotland”.
Vi var nog lika många som var rätt lugna när presskonferensen väl var slut. Regiondirektör Peter Lindvall hade då tillsammans med flera väl insatta tjänstepersoner redogjort för läget på ett, i mina ögon, utförligt sätt.
Hälso- och sjukvårdsdirektör Marie Loob informerade om att det finns en beredskap inom sjukvården precis som alla andra sommarperioder, men i år är man som jag förstod lite mer på tårna. Sjukvården har, även inför denna sommar, förberett sig för eventuella sjukdomsfall hos de som är hemmahörande på annan ort, om än lite mer med tanke på covid-19.
Hela regionens beredskap är väl förberedd, precis som vanligt, men också med anledning av coronapandemin. Det finns kontakter med myndigheter som exempelvis MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, men det är kontakter som tas varje år.
Även inom omsorgen finns väl inarbetade rutiner och det utbrott av covid-19 som drabbade ett av öns särskilda boenden har gett ännu mer erfarenhet. Den använder man nu i verksamheten för att undvika fler utbrott och för att minska spridningen om det ändå sker.
Regionens smittskyddsläkare Maria Amér var också extremt tydlig med att det personliga ansvaret förblir mycket stort. Det är, uttrycker hon med stor tydlighet, ett brott mot smittskyddslagen att resa med smittsamma sjukdomar, exempelvis med symtom på covid-19. De som reser, oavsett om det är till eller från Gotland, måste ha en plan-b för den händelsen att man blir sjuk. Finns det någon plats du kan hålla dig på en längre tid om du uppvisar minsta symtom och inte får resa hem med allmänna kommunikationer? Den frågan har nog få tänkt på.
Medan jag uppfattar att regionen haft en bra beredskap från dag ett när det gäller krisberedskap och sjukvård, har en annan del av regionens verksamhet gått från knappt amatörmässig till ytterst professionell. Jag tänker då på deras direktsända pressträffar. Jag var enormt kritisk till den första som kunde ha gjorts bättre av vilken unge som helst med lite kunskaper om att filma med mobilen och lägga ut filmer på diverse sociala medier. Dagens sändning var något helt annat. Bra bildkvalitet, stadig kamera, bra mikrofoner, direkttextad och teckentolkad. Informatörerna på regionen har gått från, vad jag upplevde som, närmast okunniga till mycket proffsiga. Bra jobbat!
Jag vill slutligen peka på det som Roger Nilsson, HR-chef på socialförvaltningen, avslutade sitt anförande med. Han gav då samtliga anställda, chefer och fackliga företrädare en stor eloge för det arbete som dagligen utförs inom omsorgen. Jag är beredd att gå ett steg längre och upphöja er alla till hjältar på samma nivå som era kamrater inom sjukvården. För är det några som hamnat i skym undan så är det våra omsorgsarbetare. Medan sjukvården hyllats i media har äldreomsorgens problem lyfts fram. Inte minst av mig. Problem som aldrig kan lastas personalen. Men problemen hade varit betydligt större om det inte funnits kompetent och dedikerad personal. En personal som trots svåra omständigheter där bristen på skyddsutrustning var stor långt in i pandemin, låga löner och för få kamrater har gjort dagliga hjältedåd. Stort tack till er.