Det är inte så konstigt att det är i högsäsongen och under Almedalsveckan som en turistskatt för Gotland åter blivit aktuell i debatten. Jag har tidigare varit klart negativ till en sådan skatt. Men jag måste medge att jag, vid det här laget, inte skulle vara omöjlig att övertyga om att denna åtgärd, eller någon annan, behövs för att styra upp turismen. Men i så fall behöver den ha ett tydliga syften – och förutsägbara effekter – som är gynnsamma för det gotländska samhället.
Regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) verkar mest angelägen om att dra in pengar till kommunkassan från turister och sommargotlänningar, att döma av intervjun i P4 Gotland. Det är begripligt att hon gillar den tanken. Men hon borde vara mer fokuserad också på hur turismen påverkar det gotländska samhället. Annars blir turistskatten bara en ny pålaga som – beroende på hur den är utformad – kan styra i helt fel riktning.
Många av de orter och platser som inskrider mot turismen är, liksom Gotland, också beroende av den. De vill ha turism, men de vill lindra de negativa effekterna av den. De vill ha intäkterna, men mindre av de samhälleliga kostnaderna.
I Barcelona planerar man att få stopp på korttidsuthyrningen via typ Airbnb. Lägenheter som skulle kunna vara bostäder befolkas istället av en strid ström av turister. Aftonbladet återgav i onsdags ett uttalande som borgmästare Jaume Collboni gjort för El Pais:
– Vi kan inte tillåta att majoriteten av ungdomar som vill flytta hemifrån också måste lämna Barcelona.
Venedig, som är unikt påverkat av turism, har redan tidigare arbetat med sätt att begränsa turismens effekter. Därför inriktar man sig nu även med åtgärder mot dagturister, som aldrig övernattar i själva Venedig. Det kostar 5 euro, eller uppåt 60 kronor, bara att beträda Venedigs gator. Och den som ertappas med att inte ha betalat kan förvänta sig dryga böter. Dessutom förbjuds grupper på mer än 25 personer och högtalare. Allt för att minska störningarna i staden.
Åtgärder som ska minska påverkan från turism (och deltidsboende) vidtas också exempelvis på Mallorca och Kanarieöarna.
En metod som tidigare föreslagits för att beskatta turismen vore avgifter för gästnätter i hotell och liknande verksamheter. Men det skulle ju kunna trycka över mer av turismen till typ Airbnb och andra former av privatuthyrning. Det är motsatsen till vad Barcelona planerar och skulle väl i så fall kunna påverka bostadsmarknaden i ännu besvärligare riktning.
Är det läge att försöka begränsa privatuthyrningen, för att attrahera en typ av turism som innebär mindre volymer men mer spendersamma gäster? Det skulle kunna göra bostadsmarknaden mer gynnsam för gotlänningar. Vill vi, som Medelhavets hårt belastade turistorter försöker, attrahera fler välbärgade och mindre "vanligt folk"? Och vad säger gotlänningarna? För många är korttidsuthyrning en viktig källa till inkomster.
För närvarande bedrivs värdskapet får kryssningsturister på ett sätt som innebär relativt korta besök med turister som får en hårt begränsad tid att uppleva Visby, för att inte tala om övriga Gotland. Hur mycket hinner de spendera? Finns det möjligheter att styra mot besök av en annan och mer varaktig karaktär? Hur mycket inflytande kan Region Gotland ha över hur Copenhagen Malmö Port driver kajen?
Dessa är bara några aspekter på om Gotland skulle försöka styra turismen och generera intäkter för Region Gotland. En bra början vore ju att veta vad det är man vill åstadkomma, mer än att ge Meit Fohlin, regionstyrelsen och fullmäktige mer pengar att spendera.