Enligt Nils Holgersson-rapporten, som jämför kostnaderna för några olika offentliga tjänster i olika kommuner, är Gotlands VA redan rikets femte dyraste. Då talar vi om bara om avgifterna. Vattenhålet är mycket djupare än så.
Själva verksamheten hotar tydligen – trots de höga avgifterna – att gå med "brakförlust". Än värre blir det när man betänker den stora underhållsskulden. Och ännu värre blir det när Regionen samtidigt misslyckats med att tillhandahålla vatten på delar av ön, vilket lett till att utveckling avstannar och uteblir. Dessutom präglas varje odlingssäsong av bevattningsförbud. Vad är det vi betalar för, egentligen?
Gotlänningarna betalar alltså dyrt för något som med fog skulle kunna beskrivas som ett fortlöpande misslyckande. Och i detta läge resonerar ansvariga politiker som fullödiga maximerande monopolister. För VA föreslås extraordinära höjningar redan före årsskiftet.
Det känns som att skriva blanka checkar, för att använda en något daterad liknelse, till en leverantör som man egentligen skulle vilja byta ut. Men det går ju inte att byta.
Mariette Nicander (M), ordförande i tekniska nämnden, förklarar hur Regionens kostnader för VA blivit extra höga bland annat på grund av mycket dyra tillfälliga vattenverk som man tvingats använda på grund av föroreningar i en av Regionens vattentäkter.
Så med hänvisning till denna tillfälliga kostnad genomför man alltså en rejäl permanent höjning av taxorna.
På samma sätt förhåller det sig med kostnaden för att man nu ska hålla sig med "utrustning och kemikalier för tre månaders drift av systemet". Det är för övrigt en nivå på beredskap som regionen redan tidigare borde ha haft. VA:s driftsäkerhet lämpar sig dåligt för "just in time" och lagerminimering.
Men enligt Mariette Nicander är det bara för "kunderna" att bita ihop och finna sig i situationen:
– Det är klart att det är kännbart. Men det är så här det är uppbyggt, att kollektivet enligt lagstiftningen ska betala.
Om kollektivet ska betala, vad ska styret då göra? Vilket ansvar har det, förutom att skicka kostnaderna vidare? Är det i sin ordning att i vaga ordalag referera till kostnaderna för höjda priser och investeringar, utan vidare specificeringar av varför dessa förhållanden och åtgärder ställer krav på taxehöjningar?