I början av april blev det känt att en hög chef inom Region Gotland köpts ut från sin tjänst efter knappt tre månaders anställning. Under den korta anställningstiden hade det dessutom inkommit ett antal anmälningar om kränkande särbehandling med chefen som anmälare.
Anmälningarna började utredas, men när uppgörelsen blev klar och chefen köptes ut från anställningen, lades utredningarna ner. Orsaken var att chefen inte längre var tillgänglig för regionen att kunna samtala med.
Under onsdagen hade P4 Gotland ett par reportage där två av de fackliga företrädarna som blivit anmälda för kränkande särbehandling berättade att de känner sig utpekade och övergivna av regionen. De menar att anklagelserna är helt felaktiga och upplever att de inte kan få någon upprättelse då utredningen lagts ner.
Jag förstår de fackligas kritik. De ska bland annat företräda medlemmar i liknande ärenden och om de då själva pekas ut som mobbare blir den uppgiften genast problematisk. Oavsett om det ligger någon sanning i påståendet eller inte. Nu känner förhoppningsvis medlemmarna sina representanter så pass bra att de här anmälningarna inte grumlar förtroendet för dem, men de outredda anklagelserna skapar ändå problem.
Regionen kunde absolut ha gjort annorlunda, men som utomstående är det svårt att veta om det blivit så mycket bättre. I och med att anställningen avslutades med ett i mina ögon guldkantat avgångsvederlag misstänker jag att man insett det ohållbara med att ha kvar chefen i tjänst. Hur man då skulle kunna knyta upp honom till att medverka i utredningen har jag svårt att se. Men den känsla som de fackliga företrädarna har borde ha tagits omhand av regionen på ett bättre sätt än vad det nu verkar som.
Vad regionen däremot har gjort bra är den (haveri)utredning om själva rekryteringsprocessen som en utomstående aktör fått i uppdrag att göra. Regionen har vidtagit bra åtgärder för att hitta de fel som begicks under rekryteringsprocessen. För något gick uppenbarligen ordentligt fel i den här rekryteringen. När det dessutom uppdagats att Region Gotland inte kände till att chefen blivit av med jobb på uppmärksammade sätt även tidigare, har något fallerat. Oavsett om just avsluten från tidigare anställningar hade gjort någon skillnad för rekryteringen borde de ha tagits upp och diskuterats om de blivit kända.
De fackliga representanter känner sig ännu uthängda då utredningen där de anklagades för allvarliga övergrepp lades ner. De känner inte att de fått upprättelse för de anklagelser som påskrevs dem och den känslan borde regionen tagit hand om på ett bättre sätt.
Det är tydligt att den misslyckade chefsrekryteringen ännu skapar problem för regionen.