I en budget som Region Gotlands på nästan sex miljarder kronor blir någon miljon hit eller dit rätt marginell. Men för många verksamheter är varje liten krona av största vikt.
Under måndagen (23/5) offentliggjorde Socialdemokraterna sitt budgetförslag för regionens verksamheter 2023. Det är ett en budget som till stora delar är den samma som alliansens budgetförslag. Men det finns viktiga skillnader.
Socialdemokraterna har insett att kortsiktiga besparingar inte blir lyckade. Inte ens om de döps om till effektiviseringar. Det besparingspaket som alliansen sjösatte 2020 under namnet effektiviseringar, har inte heller lett till några bestående effektiviseringar eller för den del långsiktig besparing. Något som även alliansen insett, och visar genom att vägrar se effektiviseringsprogrammet utvärderat.
Till 2023 vill Socialdemokraterna därmed se endast 9,1 miljoner i besparing vilket är exakt den summa som regionen sparar genom det nya hyresavtalet på Visborg. Alla andra besparingar ses som omöjliga att genomföra utan att verksamheterna drabbas. S ser inte att det går att skära ner mer på skola, vård och omsorg.
När man jämför alliansens budgetförslag med det S nu offentliggjort är skillnaden rätt stor. Efter att besparingarna dragits från de resurser som verksamheterna föreslås att få, får barn- och utbildningsnämnden 9 miljoner mer av S, Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden får 2,5 miljoner mer av S. Socialnämnden får 8,4 mer och hälso- och sjukvården får 15 miljoner mer av S.
Sammanlagt tillförs verksamheterna 34,9 miljoner mer om Socialdemokraternas förslag till budget vinner fullmäktiges gehör.
När det gäller effektiviseringar ser vi två olika sätt att genomföra dem rent pedagogiskt. Alliansen ger med ena handen för att ta med den andra i sina effektiviseringspaket. Från S sida så ger man i stället en mindre summa, men utan att ta något med andra handen.
Jag vet inte vilket sätt som ger bäst resultat. Att få ett tydligt besparingsmål att förhålla sig till eller en mindre budget utan sparmål, men med möjlighet att inom verksamheten hitta effektiviseringar så pengar kan omfördelas inom de satta ramarna.
En sak är klar, det måste finnas en långsiktig plan vilket går att få med bägge modellerna. I den modell S förespråkar ser jag en tydligare koppling till det ledarskap som regionen jobbar med då man låter verksamheterna ta eget ansvar utifrån sina egna förutsättningar.
En sak i Socialdemokraternas budget som gläder mig är den investering S vill göra i en Skatepark. Frågan var på tapeten för några år sedan då S precis som nu, hade medel avsatta för den investering som behöver göras när skateparken byggs. Då lovade alliansen att den skulle bli av utan att regionen investerade pengar. I stället skulle man samarbeta med Gotladshem. Nu har alliansen haft makten i både regionen och Gotlandshem och skateparken lyser med sin frånvaro.
Jag tror det är bättre att regionen fixar skateparken så Gotlandshem kan koncentrera sig på att bygga och förvalta fastigheter. Att regionen samtidigt har en dialog med Gotlands Skateboardförening för att se hur skötsel av anläggningen kan ske på ett smart sätt är ett stort plus.
En budget är som jag alltid påpekar en kvalificerad gissning. Den siffra som bokslutet kommer att ha på sista raden om cirka 18 månader kommer med största sannolikhet skilja sig från den som nu föreslås i de olika budgetförslagen.
De senaste åren har boksluten redovisat rekordöverskott. Däremot blir verksamheternas ramar fastslagna i och med budgetbeslutet och ska därmed hållas.
Utifrån en budget på nära sex miljarder kronor är någon miljon hit eller dit inte så mycket. Men för varje liten verksamhet kan den där extra miljonen göra en stor skillnad.