Från allt fler regioner kommer också nyheter om neddragningar, anställningsstopp och till och med uppsägningar.
Det här ställer regeringen under press. Oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen målar upp en bild av regioner som drabbade av inflationen och som nu måste få stöd från regeringen. Det talas om redan slimmade organisationer som går på knäna och som nu måste avskeda människor. Vårdens kvalité är i fara – dessutom i orostider. Socialdemokraternas egen idé är att finansiera med pengar från en bankskatt. En idé som nog kan tilltala många väljare som kämpar med huslånen.
Sannolikt kommer regeringen att tvingas att öppna plånboken. Dels har man ett övergripande ansvar för att landet fungerar och för människornas trygghet, dels för att undvika att oppositionen får övertaget. Socialdemokraterna har fortfarande hög trovärdighet och bildsättningen av utarmade sjukvårdsorganisationer som inte klarar fler besparingar har blivit en offentlig sanning. Regionernas underskott skulle kunna bli en avgörande fråga i valrörelsen. Sjukvården är den fråga som berör väljarna mest, om det inte vore för den pågående krisen inom integration och brottslighet. Regeringen måste alltså göra något.
Samtidigt finns det en annan bild av verkligheten. Det är faktiskt regionernas ansvar att sköta sjukvården och den situation som nu uppstått har inte kommit av sig självt. Visst, inflationen spelar viss roll. Men merparten av sjukvårdens utgifter är planerbara kostnader som personal och hyror. Sahlgrenska sjukhuset, som nu måste säga upp anställda, ökade antalet årsarbetare med runt 500 under förra året, trots att man kände till de ekonomiska prognoserna.
Det har under många år varit känt att regionerna har haft svårt att hålla sina budgetar. Ledning och styrning fungerar dåligt i organisationer som fortfarande präglas av stuprörstänkande och professionernas makt. Många avdelningar ser inte meningen med att hålla budget. Svensk sjukvård hade kunnat vara bättre om det sågs som en självklar del av vården att hushålla med resurser.
Därför säger en del röster till höger i det politiska spektret att regeringen borde låta regionerna själva reda ut situationen: Här är den kris de själva har försatt sig i. Äntligen måste också regionpolitiker och sjukhusdirektörer rätta magen efter matsäcken!
Men för regeringen är detta inte ett alternativ. Budgetunderskotten är på riktigt. Man måste antingen agera eller riskera både att människor far illa och att man förlorar nästa val.
Kvar blir förstås frågan när regionpolitikerna och sjukhusdirektörerna ska lära sig att hålla budget. Om regeringen nu skjuter till pengar – som den måste – är ju risken att regionerna står med ännu större underskott när nästa kris kommer.