Ekonomin för den gotländska hälso- och sjukvården går mot ett rekordstort underskott. Prognosen pekar mot ett minus på omkring 200 miljoner kronor. Orsakerna bakom de negativa siffrorna är kända sedan länge, men det hjälper föga då de stora besluten ligger utanför regionens makt.
Årtionden av besparingar i välfärden har skapat en frustration bland många sjukvårdsanställda runt om i landet. Arbetstider, löner och andra villkor håller inte den nivån som de anställda vill ha. Kommersiella krafter såg en chans att tjäna pengar och en marknad för uthyrning av sjukvårdspersonal skapades. Där kunde de anställda som fått nog få sina egna villkor tillgodosedda. Men detta till en enorm kostnad för regionerna. För det var inte bara de inhyrdas bättre villkor som regionerna tvingades betala för, utan även vinsterna till uthyrningsföretagen. Kostnader som skenat de senaste åren.
På Gotland har häls- och sjukvården en merkostnad på 176 miljoner kronor på grund av hyrpersonalen.
Problematiken med kraftigt ökande kostnader för hyrpersonal är ett nationellt problem. Sveriges Kommuner och Regioner har tagit tag i frågan som inte var så enkel och nu verkar det som att det finns en åtgärd som kommer att minska regionernas hyrkostnader i och med det gemensamma upphandlingsavtalet som godkänts av Kammarrätten.
I en artikel på Helagotland.se kan vi läsa att hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Filip Reinhag har stora förhoppningar på SKR:s avtal. Hur mycket Region Gotland kan spara in vågar han däremot inte spekulera i. Reinhag påpekar också att hälso- och sjukvårdsförvaltningen jobbar hårt för att förbättra villkoren för deras anställda för att på så sätt få fler att stanna kvar och fler nya medarbetare.
Nu är kostnaderna för hyrpersonalen inte den enda orsaken till de ständiga underskotten inom den gotländska hälso- och sjukvården. Regionen har undersökt hur de faktum att Region Gotland är den minsta sjukvårdsregionen och samtidigt en ö-region och vad det innebär i ökade kostnader. Undersökningen visade att den gotländska sjukvården är underkompenserad med 275 miljoner kronor. De utjämningssystem som finns ger som ni förstår inte förutsättningarna för en likvärdig sjukvård i hela landet. Men det sätter dessutom öns sjukvård i en jobbig ekonomisk sits.
I veckan redovisade Riksrevisionsverket en rapport om nödnumret 112. De har granskat hur SOS Alarm sköter hanteringen av nödnumret 112 och visar att svarstiderna inte lever upp till de krav som är ställda. Kravet som SOS Alarm har är att svara inom åtta sekunder, vilket man inte klara av på helårsbasis. Mellan 2016 och 2022 är svarstiderna för landet, i genomsnitt längre än de åtta sekunderna, varje år. Siffrorna för Gotland är än mer deprimerande. Under sex av de sju åren som granskats har nödsamtal från Gotland längst svarstider. Det sjunde året var det en region som hade längre svarstider.
SOS Alarm skyller på att de flesta samtalen från Gotland kommer under sommaren då flest olyckor händer. Men att SOS Alarm bara har riggat en organisation som klarar kraven under ”lågsäsong” är inte en bra förklaring. Hur hade det sett ut i andra branscher?
Som den besöksdestination Gotland är förstår ni hur jag tänker, men det är ju en bransch som samtidigt drar in sina stora inkomster under högssäsong. Men om vi tar räddningstjänsten som exempel så blir det tydligare. Hur skulle exempelvis brandkåren på ön se ut om den var riggad för ett minimum av utryckningar. Dem jämförelsen sätter ju ett annat ljus på SOS Alarms organisation.
Som ni förstår har den gotländska hälso- och sjukvården stora utmaningar. Även om man inte har beslutsrätten för att hitta lösningarna på alla, stjälper de nationella problemen över på öns verksamheter.