En av de längsta debatterna under måndagens sammanträde med regionfullmäktige handlade om förslaget att regionen inte längre ska erbjuda kostnadsfria begravningsförrättare.
Då och då verkade debatten istället handla om att det inte längre skulle vara möjligt att få en borgerlig begravning på Gotland. Eller att de anhöriga själva skulle tvingas genomföra förrättningen.
Kanske är det precis det som de rödgrönrosa ledamöterna var ute efter för att stärka bilden av den onda regionledningen.
Det kommer, självklart, att även framdeles vara möjligt att få en borgerlig begravning på Gotland. Däremot kan man inte längre få en förrättare utan kostnad via regionen, om man råkade veta att regionen hade en sådan tjänst.
Filip Reinhag (S) som annars brukar vara saklig även om han då och då hemfaller åt socialdemokratisk raljans, påstod att det inte skulle finnas några borgerliga förrättare eftersom de enda som fanns nu var regionens.
Hm, inte nånstans mellan telefonsamtalet han gjort till Fonus och till att han begärde ordet reflekterade han över logiken i detta konstaterande. Varför ska begravningsbyråerna erbjuda något för en kostnad när regionen står för det med skattepengar?
Och i de fall där dödsboet saknar medel som täcker kostnaderna för en begravning finns redan möjligheter att få hjälp av regionen via socialförvaltningen.
Detta plus ärendet om månadskort med fria resor med färdtjänst, plus diskussionen om Fritidsbankerna utgår från samma utgångspunkter där man kan se en tydlig skillnad mellan blocken och där vågmästarna i SD ena gången röstar si och den andra så.
Istället för att ha generella regler där alla som vill kan få del av tjänster som finansieras med skattepengar, bör resurserna gå till dem som behöver dem bäst.
Man behöver inte tro alla människor om ont för att konstatera att det som är gratis för alla också kommer att utnyttjas av alla. Även av dem som skulle kunna prioritera kostnaden inom sin egen budget. Så fungerar människan.
De flesta som ser framåt för att studera hur välfärden ska kunna säkras, hyser en stor oro över hur minskade resurser ska räcka till fler. Särskild oro borde genomsyra gotländska politiker eftersom Gotland är den region i landet där de demografiska utmaningarna är som störst.
I detta scenario väljer den borgerliga ledningen att ompröva så gott som alla kostnader som kan ifrågasättas. Den rödgrönrosa oppositionen väljer att ta varje försök att minska regionens kostnader som om man stjäl leksaker från barn. Om regionen inte ens kan ompröva verksamheter som inte är tvingande och där stöd och hjälp finns till dem behöver det, på annat sätt, vad anser man då att det går att göra för förändringar?
En budget är bara en gissning och inget man kan avkrävas att följa, ingen del av regionens befintliga verksamhet går att ifrågasätt, tvärtom utlovar man att nya utgiftsområden ska komma till.
Finns det nån som anser att de rödgrönrosa har nån trovärdighet kvar för att ansvarsfullt leda Region Gotland?