Det går inte att leva på lånade pengar. Förr eller senare ska skulderna betalas. Det gäller inte bara för privatpersoner, utan i högsta grad även för kommuner. Mellan larmen om underskott och ropen efter åstundade statsbidrag tar kommuner enorma ekonomiska risker för framtiden.
Inte minst är trenden tydlig i Norrland, där flera kommuner ökat sina lån med närmare 1000 procent på bara några år (DN 31/8). Bakgrunden är förstås de stora investeringsbehov som uppstår när nya industrier som batteritillverkaren Northvolt, stålbolaget H2 Green Steel och det statliga initiativet Hybrit ska expandera i regionen.
Med tusentals nya invånare måste de kommunala verksamheterna skalas upp. Det handlar om allt från skolor och förskolor som behöver byggas samt personal som behöver anställas till utbyggnad av infrastruktur. Sådana investeringar måste påbörjas nu. För kommuner som Luleå, Skellefteå och Boden rör det sig om investeringar på över 60 miljarder kronor. Det motsvarar hela rättsväsendets andel av statsbudgeten.
”Det är inte rimligt att de här relativt små kommunerna tar så pass stor risk i sina investeringar”, som Annika Wallenskoog, chefsekonom för Sveriges kommuner och regioner, kommenterar situationen.
Kalkylen är riskabel. Den bygger på att människor kan och vill bosätta sig i de berörda kommunerna i stället för att pendla utifrån, med följden att stora delar av de kalkylerade skatteintäkterna uteblir. Under rådande bostadsbrist kan en fullständig inflyttning inte hållas för helt trolig. Men det allra viktigaste är de många osäkerhetsfaktorer som kringgärdar de löftesrika nya industrierna. Kommer de tiotusentals nya arbetstillfällena bli verklighet? Med tanke på att det kommer att kräva halva Sveriges nuvarande elproduktion finns det fortfarande inga garantier. Var ska all denna el komma ifrån, och när?
Utan svar på så grundläggande frågor är risken för en ”grön bubbla” överhängande.
Skuldsättningen i norr borde mana till försiktighet för andra kommuner. Det är förstås en drömsituation att stora företag vill etablera sig, och den politiska prestigen är enorm. I dag finns storslagna planer på nya batterifabriker i andra delar av landet, bland annat i Västerås och Mariestad. Stora investeringar väntar med andra ord även fler. Men i kristider gäller det också att vara krass. Många kommuner beräknas gå med underskott de närmaste åren, och det kommer högljudda krav på att statsbidragen måste öka. Men det finns inga statsbidrag som kan täcka upp för stora lån. Förr eller senare hamnar notan hos kommunernas invånare.
Ingen kan leva över sina tillgångar, och det går inte att få ihop, än mindre bygga, en budget på förhoppningar om framtida skatteintäkter utan mycket väl avvägda riskkalkyler. Risker som kommunerna tar idag kommer någon gång i framtiden att behöva betalas. Då gäller det att kalkylerna håller, och löftena man ger till medborgarna. Annars väntar ännu större kriser.