Det är naturligt att oppositionen ökar och regeringen tappar precis efter ett maktskifte. Det sliter att få makten, och liknande rörelser i opinionen har skett i stort sedan vi började mäta. Att soffan lockar minst lika mycket som oppositionen visar dessutom att det är mer högerpolitik som efterlyses.
En del av de egnas kritik mot regeringen är orättvis. Det är mycket att rätta till efter åtta års rödgrönt styre. Det är därtill många viljor. Till exempel hade det nog varit lättare att slopa indexhöjning av skatter om inte Sverigedemokraterna fått igenom sina kostsamma krav om a-kassorna. Och det är rimligt att det är Liberalerna som satt käppar i hjulet för snabbt sänkt reduktionsplikt.
Det betyder inte att alla synpunkter på regeringen saknar substans. Vad som främst genererat kritik är att de löften om prislättnader på främst energi och bränsle som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna utgav inte infriats. Givet dessa frågors betydelse för valresultat är det inte konstigt att människor är missnöjda. De förväntar sig ju mer högerpolitik än de hittills fått.
Kritiken bygger alltså inte på en ovilja mot den högerpolitik M, KD och SD gick till val på, utan på en otålighet. Samtidigt har regeringen bara styrt i drygt två månader. Det är nästan fyra år kvar av mandatperioden. Det kommer mer. Denna förväntan är bra och något regeringspartierna bör ha i åtanke när de formar sin politik. Det är soffan som ökat med 5,4 procentenheter sedan mätningen innan valet, inte Socialdemokraterna, de tävlar med.
Därför är de rödgrönas kritik mot svikna vallöften ytterst märklig. Regeringen levererar ju mindre av den politik de rödgröna motsätter sig. Detta borde vara en framgång för oppositionens anhängare. Att de rödgröna har sur mage över att regeringen inte genomför politik de rödgröna inte vill ha går inte ihop. I alla fall inte i en värld som kräver intellektuell hederlighet.
Det finns ju ingen som inte röstat på Miljöpartiet som sörjer att partiet misslyckats att lägga ner Bromma flygplats. Eller moderatväljare som kritiserade förra regeringen för att den höjde alldeles för få skatter. I normalfallet är det ju snarare uppskattat när motståndarna inte får igenom sin politik.
Det är också otroligt märkligt att de rödgröna menar att åtgärder som syftar att rätta till efter deras åtta vid makten är för små eller kommer för sent. Det är ju politiskt fulspel och det finns bara ett svar på varför oppositionen kritiserar regeringen för att den inte genomför mer högerpolitik. Nämligen att det är viktigare att klaga och återta makten än att ens politik genomförs.
Detta är viktigt att komma ihåg. Trots att de rödgröna försöker vinna väljarnas gunst genom att stämma in i kritiken mot regeringen är de oförmögna att genomföra det väljarna efterlyser. Regeringen hade absolut kunnat göra mer, men vi hade fått det ännu sämre med de rödgröna vid rodret. Ännu inte genomförda borgerliga förbättringar är trots allt alltid bättre än rödgröna försämringar.