Det är något djupt sjukt med Socialdemokraternas syn på privata sjukvårdsförsäkringar. Och då syftar jag inte bara på socialminister Lena Hallengrens intervjusvar i Barometern i förfjol, där hon framställde sjukvårdsförsäkringarna som ett allvarligare problem än de skjutningar där organiserade kriminella mördar varandra och andra. Hon förklarade att hon ser de privata sjukförsäkringarna som ett hot mot jämlikheten och:
– Det skrämmer mig ännu mer än skjutningarna.
Det är en tämligen extrem inställning till medborgare som först är med och finansierar den allmänna sjukvården och sedan väljer att spendera extra av egna pengar på sin egen sjukvårdsförsäkring. En inställning som både skrämmer mig och gör mig än mer angelägen om ett regeringsskifte.
Blir vården bättre om regeringen lyckas införa ett regelverk som gör det någonstans mellan svårt och omöjligt att erbjuda privata sjukvårdsförsäkringar?
Jag tror det är mer fruktbart att se privata sjukvårdsförsäkringar som ett symptom snarare än sjukan. Att så många – och allt fler – anser att de behöver en sjukvårdsförsäkring beror på erfarenheter – egna eller andras – av att det kan vara svårt att få den vård man behöver inom rimlig tid. Om den offentliga sjukvården verkligen var tillgänglig och utan onödiga köer så skulle efterfrågan på privata sjukvårdsförsäkringar vara betydligt mer begränsad. Men nu är det alltfler som anser sig behöva en egen sjukvårdsförsäkring – eller också har de arbetsgivare som tycker det är viktigt att personalen får god och snabb vård om de behöver det, istället för att vänta i vårdkön. Kring 700 000 svenskar omfattas i dag av en privat försäkring, ungefär dubbelt så många som för ett decennium sedan.
Detta är ett tecken på att vi har ett problem. Men de privata sjukvårdsförsäkringarna utgör inte själva problemet och ingenting blir bättre av att man trycker ner symptomet.
Berövar dessa försäkrade medborgare den offentliga sjukvården något? Nej. Däremot skulle de få sälla sig till vårdköerna om de plötsligt fråntogs sina försäkringar. Belastningen på den offentliga vården skulle öka. Där hade köerna vuxit sig långa redan innan pandemin och den så kallade vårdskulden har bara blivit värre sedan dess.
Det vore bättre om Socialdemokraterna funderade över hur vården kan bli bättre, istället för hur man ska kunna tvinga in alla i ett system där vården blir sämre för alla, men ransonerad enligt strikta jämlikhetsprinciper.