Vid en kris är det viktigt även för oppositionen att visa handlingskraft. Som ett svar på hoten efter koranbränningarna meddelade Socialdemokraterna att de ville utreda bland annat om det kan utgöra hets mot folkgrupp att bränna koranen.
Konsekvenserna är oklara i och med att det inte är helt fastställt av domstol att det inte redan är straffbart enligt lagen. Socialdemokraterna inser detta och anger att de tar ställning först efter att utredningen är klar. Senaste årens bränningar med påföljande hot och upplopp har tvingat alla att positionera sig. Ska ingrepp göras i yttrandefriheten för att värna vår säkerhet och är koranbränningar verkligen ett åsiktsuttryck som ska skyddas av vår grundlag?
Hets mot folkgrupp är ett av de få brott i Sverige som förbjuder vissa typer av åsiktsyttranden. Det har kommit att bli en mycket omdiskuterad brottsparagraf som på ena sidan har blivit ett slagträ att använda mot åsikter man inte håller med om och på andra sidan något slags bevis på en politiskt korrekt samhällsordning.
Hets mot folkgrupp regleras i 16:8 Brottsbalken och dömes den för som ”i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck”. Rättsfallen är många och inte helt tydliga. Pastor Green blev i ett fall från Högsta domstolen 2005 friad efter en predikan mot homosexuella och homosexualitet medan en person dömdes 1996 efter att ha burit nazistiska kläder på allmän plats.
Många hyllmeter har skrivits för att besvara frågan om när man kan bli dömd för hets mot folkgrupp.
En sammanfattning av rättsläget är att ett uttalande riktat mot en särskild grupp är straffbart medan en attack på en ”idé” är tillåten. Pastor Green blev friad delvis för att han attackerade homosexualitet som just ”idé”.
Om något är en attack mot en grupp eller en attack på en idé kan det råda delade uppfattningar om och är i någon form kontentan av vad koranbränningsdebatten handlar om. Rasmus Paludans bränningar var enligt honom riktade mot Islam, även om hans politiska hemvist inte precis talar mot en missaktning av muslimer som grupp.
Konstnären Firoozeh Bazrafkans strimlande av en koran i Köpenhamn nu i augusti har en tydligare koppling som politisk kritik mot den islamistiska diktaturen Iran.
Oavsett vad Socialdemokraternas föreslagna utredning skulle ha lett till så är det viktigt med en lags förutsebarhet. Det ska vara möjligt att avgöra vad som är förbjudet. Ska vi börja projicera motiv, bestämma vem som får göra vad och falla för diktatoriska regimers påtryckningar kommer vi snart att ha en identitetspolitisk lagstiftning där ingen kommer kunna skilja rätt från fel.
Lagen om hets mot folkgrupp ska finnas för att skydda människor från faktiska hot och förföljelser och inte villkora vem som ska få säga vad.