I går kom hela SCB:s partisympatiundersökning ut. I delarna som blev kända i går kan man utläsa hur partisympatierna är fördelade utifrån olika grupperingar. Det är grupper fördelade på bland annat ålder, kön, inkomst, bostad, sysselsättning och fackförbundstillhörighet. Den uppdelning som jag ser som intressantast är hur väljarnas sympatier är fördelade utifrån fackförbundstillhörighet. Här har ju Sverigedemokraterna sedan något år tillbaka utropat sig som störst bland LO-förbundens medlemmar trots att det inte varit sant. Men SD ökar bland LO-förbundens medlemmar och har enligt SCB närmat sig Socialdemokraterna som största parti. Men S är fortfarande störst. Räknar man även in TCO:s och SACO:s förbundsmedlemmar är S fortfarande ohotat störst. Bland TCO-förbundens medlemmar är Moderaterna större än SD. Hos SACO-förbundens medlemmar är stödet för SD minimalt. Där är SD minst av alla riksdagspartier med bara 4,5 procents stöd.
Men i en grupp är SD numera störst och det gäller män inom LO-förbunden. Jag är egentligen inte förvånad. Det är män inom arbetaryrken som förlorat mest på globalisering, nyliberalisering och effektiviseringar inom industrin. Kvinnorna har klarat sig bättre på grund av den könssegregerade svenska arbetsmarknaden. Män generellt har dessutom blivit förlorare i det svenska skolsystemet som förutom att segregera socioekonomiskt även segregerar skolresultat efter kön. Killar får sämre betyg och går inte vidare till högre utbildningar i samma utsträckning som tjejer och har därmed en svårare sits på arbetsmarknaden. När arbetsmarknaden kräver alltmer utbildning är det inte lätt för lågutbildade. Oavsett om de inte kommer in på arbetsmarknaden eller om dem förlorar sina arbeten på grund av omstrukturering. Arbetsmarknadspolitiken blev dessutom mer eller mindre nedmonterad under de åtta alliansåren, något Stefan Löfvens regeringar inte kunnat bygga upp på de tre år de regerat på en egen budget.Det är också till största delen män som upplever sin tillvaro hotad av feminism, klimataktivism och invandring. Frågor där SD:s politik starkt svarar upp mot de upplevda hoten. Att män då tyr sig till de enkla förklaringarna som de höger populistiska partierna har är inte konstigt.
Problemet är att SD:s politik inte ger några lösningar på de samhällsproblem som män med arbetaryrken i grunden har. SD har inte lösningarna på den ekonomiska och geografiska segregationen. Partiet har inte heller lösningar på de utmaningar som skola, vård och omsorg står inför. Här har LO-förbunden och socialdemokratin ett arbete att göra. Annars riskerar man att SD blir största parti bland sina medlemmar.