Partiet ökar mest medan Sverigedemokraterna minskar mest, jämfört med förra SCB-mätningen i november förra året.
Socialdemokraterna ökar med 8,7 procentenheter, från 25,0 till 33,7. Jämför man med valet ökar partiet med 5,4 procentenheter.
Sverigedemokraterna minskar med 5,6 procentenheter från novembermätningen, från 22,7 till 17,1, jämfört med valet är minskningen 0,4 procent.
Moderaterna är åter näst största parti med 20,1 procent av rösterna, upp 1,7 procentenheter sedan i november.
Centerpartiet backar, både jämfört med förra mätningen och med valet 2018. Majmätningen visar 6,0 procent, mot 7,4 i november och 8,6 i valet. Man tappar främst till Socialdemokraterna 1,2 procentenheter, och 0,7 till Moderaterna och 0,2 till Miljöpartiet.
Varför de svarande har bytt parti kan man bara gissa, en kvalificerad gissning bakom flykten från C till S är Centerpartiets hårda inställning när det gäller arbetsrätten. Centerpartiet har stor förståelse för arbetsgivarnas behov, vilket är bra, men verkar inte alls förstå den oro som förslaget att luckra upp anställningstryggheten innebär för alla som har en anställning.
Det finns inte mycket som är värre än att bli av med sin försörjning. Detta har inte riktigt gått in hos alla politiker, det har ingenting med facklig protektionism att göra, det är en djupt mänsklig – och befogad – oro.
I söndags debatterade partiledarna i SVT och en i övrigt ganska slätstruken insats av Nyamko Sabuni (L) toppades av ett krasst och viktigt konstaterande: "Somliga verkar tro att arbetsgivare ligger vakna och tänker på vem man kan sparka nästa dag. Sanningen är snarare att man ägnar sin möda åt att tänka på hur ska jag kunna anställa nästa medarbetare". Inte ordagrant citerat men andemeningen var denna.
För visst är det så men det problemet löses inte genom att försämra tryggheten för alla anställda.
Partiledardebatten var för övrigt som att göra en tidsresa tillbaka till tiden före corona. Allt lät precis som vanligt.
Jonas Sjöstedt (V) drog sig inte ens för att använda lite gammal ohederlig härskarteknik mot Nyamko Sabuni när han påstod att "lobbyisterna såg ju till och med till att du blev partiledare". Djupt osmakligt.
Jimmie Åkesson (SD) som inte synts till på länge hade plötsligt alla svar på hur alla andra skulle ha hanterat coronapandemin så här i efterhand.
Anders W Jonsson (C) gjorde en bra insats som vikarierande partiledare och även Per Bolund (MP) gav ett trovärdigt intryck. Stefan Löfven (S) är verkligen inte sitt bästa jag i debattsituationer.
Ebba Busch (KD) håller fast vid sin hårda attityd vilket förmodligen delar befolkningen i för eller emot. Själv har jag oerhört svårt för KD:s nya vassa stil och politik. Ulf Kristersson (M) höll en lägre profil men hans inlägg var sansade och rimliga.
På onsdag är det dags igen, då i riksdagen där partiledarna själva bestämmer agendan och får tala till punkt.