Gotlandssnus grundare och vd Henrik Jakobsson.
Vi minns de jubelliknande orden av lättnad inifrån snusfabriken i Roma, sommaren 2018. Affären som det tisslats och surrats om en tid var klar. Jätten Swedish Match hade köpt Gotlandsnus. Köpet sades ge trygghet i en tid då det, sett med snusfabrikörsögon, fanns politiska orosmoln kring snusets framtid.
– Det känns helt fantastiskt att ha en sådan här spelare bakom sig, sade Henrik Jakobsson, Gotlandssnus grundare och vd, om bolagets då nya storägare.
Av någon obegriplig anledning avvecklas nu de gotländska tobaksprodukterna.
Swedish Match, ägt av Philip Morris International, slänger ut hela Gotlandssnus sortiment, med produkter som Jakobssons, Swave och Qvitt.
Förbryllande. Det var väl det sortimentet, Gotlandssnus uppstickande styrkor, som den starke jätten ville åt? Köpte de inte den Jakobssonska visionen av snus som upplevelse? Snus hade blivit mer än svart gegga under läppen. Gotlandssnus visade att snus kan smaka melon, ha smak efter säsong och att det går att få en tobaksjätte att kanske känna sig hotad.
När Swedish Match köpte huvuddelen av Gotlandssnus hade det lilla bolaget utmärkelser som årets företagare 2011, årets gasell 2013. Det ryktades att försäljningssumman låg runt 300 miljoner, vilket varken bekräftades eller förnekades av vd:n då.
Nu under ”tidiga 2025” ska alltså inte de lokala recepten på de gotländska sorterna blandas till mer.
– Gotlandsnus kan bli hur stort som helst med våra produkter, sade grundaren som en framtidsprognos efter försäljningen 2018.
Det är de orden jag minns och som får mig att tycka att Swedish Match- och Philip Morris-familjen behandlar sin dotter illa. Dotterbolaget Gotlandssnus och dess anställda kunde väl få behålla den lokala särarten i den lokala fabriken. Var är förklaringarna till att det starka sortimentet kastas överbord? Det hänger inte ihop. Blev de uppköpta för att bli nedlagda trots allt?
Gotlandssnus tyckte sig vid försäljningen 2018 ha fått väldigt bra garantier för att få vara kvar med tillverkningen i Roma.
Så får vi tolka beskeden också nu. Det sägs pågå nyrekrytering av personal till nya arbetstillfällen i fabriken, med ökad tillverkning av annat snus än de märken som snusarna förknippar med Gotlandssnus.
Investeringar gjorda i fabriken i Roma ska fortsatt ge avkastning, vad det verkar. Att Gotlandssnus framöver saknar egna produkter på marknaden kommer inte att medföra att produktionsanläggningen i Roma läggs ned och/eller flyttas från ön, sägs det från bolaget nu.
Om vi lämnar snusets skadeverkningar åt sidan en stund, glömmer eventuella tandköttsskador och cancerkopplingar, så är det här ett lite snöpligt slut på en fin snushistoria. Framgångssagan som började hemma i Jakobssons kök med egenodlade tobaksblad, torkade i ugnen. Snusblandandet med smaker som var en hyllning till farfar Gunnar. Portionssnus både med och utan nikotin. Är det ett problem för jättarna? Blir folk inte tillräckligt beroende?
Gotlandssnus har tagit plats i finrummet, skrev Östsvenska handelskammaren 2016 och berättade om bolagets snusexporter till USA, Ryssland, Finland och Färöarna. Smakerna från Gotland tog sig ut i världen.
Men enligt Swedish Match är beslutet att lägga ned de gotländska tobaksprodukterna en prioritering av andra produkter. Det ska satsas på andra varumärken och ges plats i produktionen för annat än det snus som farfar Jakobsson inspirerat till.
Det går att tänka att jätten vunnit över sorken. Men sorken skrämde i alla fall jätten. Fast det är konstigt att jätten ville ha sorkens snus om jätten inte gillar smaken på det snuset.
Sagan fortsätter förhoppningsvis, med nya kapitel och handling som utspelar sig i Roma.
Boken om Gotlandssnus.