Situationen för de omkring 39 000 ukrainska medborgare som lever under tillfälligt skydd i Sverige har fått mindre uppmärksamhet ju längre Rysslands anfallskrig har pågått. När kriget bröt ut i februari år 2022 fanns det en stark föreställning om att ukrainarna snart skulle kunna återvända. Men efter mer än två år av krig är det fortfarande ett avlägset scenario.
Det tillfälliga skyddet börjar övergå i en permanent tillvaro i Sverige. Rapporten bekräftar att den insikten tycks ha sjunkit in hos ukrainarna själva.
Andelen som hyser förhoppningar om att få återse hemlandet så snart situationen är säker har på ett år mer än halverats. Av de drygt 3450 tillfrågade uppger bara 13 procent en sådan önskan, jämfört med 28 procent i en liknande undersökning förra året.
Det tycks också ha skett ett mentalt skifte inom gruppen. Andelen som uttryckligen inte längre vill återvända till Ukraina har ökat från 37 procent till 58 procent, och 81 procent säger att de inte har för avsikt att lämna sin nuvarande bostadsort i Sverige. Trenden är särskilt stark bland dem som har barn.
Hur kriget än må sluta börjar majoriteten av ukrainarna alltså betrakta Sverige som sitt framtida hemland. Det innebär krav på ett mentalt skifte även för Sverige som mottagarland. Många ukrainare vill hellre stanna kvar än flytta tillbaka igen. Trots det är det först nyligen som de har fått möjlighet att folkbokföra sig och få svenska personnummer (SVT 14/6), med allt vad det innebär för att på riktigt kunna integrera sig.
Rapporten visar emellertid att många ändå har lyckats etablerat sig tämligen väl i det nya landet. 88 procent av de tillfrågade ukrainarna är aktiva på arbetsmarknaden, antingen som direkt förvärvsarbetande eller aktivt arbetssökande. 55 procent har arbete som primär inkomstkälla för att täcka sina levnadskostnader, en markant ökning från 43 procent.
Etableringsviljan syns också på ukrainarnas kunskaper i svenska. Andelen som talar svenska har nästan fördubblats från 26 procent till 47 procent. Språket är för många fortfarande en av de största barriärerna för att etablera sig, framför allt för att hitta arbete och försörjning. Men rapporten visar att utvecklingen ändå har gått åt rätt håll på relativt kort tid.
Alla hoppas förstås att kriget någon gång ska sluta med seger för Ukraina. Det militära stödet för det ändamålet är fundamentalt. Men vi ska också ta tillvara på ukrainarnas vilja att bidra till sitt nya hemland.
Även om det är vanskligt att uttala sig om en fullt representativ bild utifrån självskattningsundersökningar är trenden tydlig. En stor andel ukrainare är både mentalt och i handling inställda på att bygga en framtid i Sverige. Det är viktigt att inte glömma bort dem.