Jag brast ut i skratt häromdagen. Det är i och för sig ingen ovanlig eller anmärkningsvärd företeelse, under normala fall. Men den här gången var det när jag läste Erik Fransson på den S-märkta ledarsidan i GT, som skrev att nu "kommer Kristersson till dukat bord och fulla visthusbodar".
Förutom de nästan helt oadresserade problemen med exempelvis kriminalitet och elförsörjning ärver Ulf Kristersson också en ekonomi som utvecklas riktigt dåligt jämfört med andra EU-länder. Han ärver dessutom en inflation som är högre än på flera decennier och en begynnande lågkonjunktur. Med mera.
Bordet är kanske dukat, men inte med föda som någon vill ha. Porslinet och glasen är odiskade och duken är fläckig. Och oavvisade gäster bär vapen.
De fyra partierna i regeringsunderlaget får också ställa in sig på att oppositionen kommer att vantolka och svartmåla allt den tar sig för. Kristerssons regering dömdes ut innan den ens tillträtt, medan förhandlingarna fortfarande pågick.
Det gäller att sätta sig över det, behålla sitt goda humör och vara trygg i övertygelsen om att det man gör är rätt. Det är varken oppositionen eller medierna som fäller det slutliga avgörandet om regeringen gör ett bra jobb. Det ligger i väljarnas händer.
Gårdagens presskonferens bekräftade att de fyra partierna i mycket är överens om i vilken riktning som Sverige bör utvecklas och vad som bör göras åt de största problemen. Ulf Kristersson framhöll också att det här inte är något januariavtal. Samsynen i regeringsunderlaget står i bjärt kontrast till det som inför valet var alternativet. Rödgröna partier som sinsemellan är oense om allt utom att de ville ha regeringsmakten.
Sakpolitiskt har förhandlingarna varit tämligen långtgående där man exempelvis upprätthåller arbetslinjen, både genom bidragstak och skattesänkningar på låga inkomster, samtidigt som A-kassan förblir på den högre nivå som tillfälligt infördes under pandemin. Regeringsförhandlingarna har också givit Sverige en ny energipolitik som bland annat innehåller en satsning på kärnkraft, ett nytt energipolitiskt mål (100 procent fossilfritt istället för 100 procent förnybart), förbättrade villkor för energiproduktion även i övrigt, pausade nya miljötillstånd för vattenkraften och – från årsskiftet – en sänkning av den bränslefördyrande redaktionsplikten till samma nivå som övriga EU.
Det blir en trepartiregering. Sverigedemokraterna accepterade att Liberalerna är med i regeringen trots att SD lämnades utanför. Det kommer att underlätta framtida förhandlingar under mandatperioden, när regeringen slipper förhandla med två olika externa samarbetspartier.
Det borgar gott för framtiden att SD fokuserade på sakpolitiken.
Jag är betydligt mer optimistisk om regeringssamarbetet nu än jag var i torsdags. Men de omständigheter som regeringen tar över är fortfarande svåra.