Vänsterpartiet försöker vinna LO-medlemmar i mindre orter och småstäder, ja bruksorter. Industriarbetare, varav de flesta är män. V-ledaren Nooshi Dadgostar har besökt industriarbetsplatser.
Dadgostar får svårt att lyckas. Hon är tvåa på bollen, ja, trea, fyra eller femma. Flera partier gör samma sak. Fler partier försöker även vinna väljare på landsbygden. Där är sedan länge Centerpartiet starkt även om dess stöd försvagats.
Inspirationen att vinna arbetare i småstäder har kommit från val som vunnits där och på landsbygden, som nejsegern i brexitomröstningen 2016, Trumps vinst i USA i presidentvalet samma år, Boris Johnsons Torypartis seger i parlamentsvalet 2019 när arbetare röstade konservativt för utträde ur EU.
V lett av Dadgostar inriktar sin politik på väljare som äter kött, kör bil, far på charterresa och annat som brukar beskrivas som folkligt. V distanserar sig därmed från stämpeln av att vara moralistiskt. V vill nu inte ge väljare flygskam, bilskam, köttskam genom att föreskriva för dem hur de bör leva.
V får troligen interna problem med det. Många aktiva i partiet har i lång tid ägnat sig åt frågor som bekämpning av global uppvärmning och därmed levandsuppmaningar och identitetspolitik som fokuserar på minoriteter, som har invandrarbakgrund eller är kvinnor eller har en viss sexuell läggning och har gemensamt att de upplever förtryck. De frågorna är viktiga men måste kanske kommuniceras annorlunda, som att klimathotet bekämpas främst på samhällelig nivå inte individnivå.
Identitetspolitik har kolliderat med klassfrågan som förr var den viktiga dimensionen för V, men som återkommer nu med fokus på bättre offentlig välfärd för lågavlönade, de med låg pension, arbetare och andra stora men förbisedda grupper. En del höjda skatter ska finansiera politiken för det. Och det går, eftersom skattenivån minskats senaste 20 åren, påpekar V.
I 25 år 1968 till 1994 fick V runt fem procent i varje val. I valet 1998 fick V 12 procent, en fördubbling sedan 1994. Det var missnöje med S-regeringens nedskärningspolitik för sanerade statsfinanser som ledde till det.
Efter 1998 minskade V i valen till drygt fem procent igen, men fick 2018 åtta procent. V hade inflytande 2014 till 2018 på den S-ledda regeringen då trots fem procent i väljarstöd. Det inflytandet tappade V efter valet 2018 då S slöt januariavtalet med C, L och MP.
I slutet av nuvarande mandatperioden gjorde V sig hört med att rösta för Sverigedemokraternas misstroendevotum mot S-ledda regeringen ihop med SD, M och KD. Sakfrågan var införande av marknadshyror i nyproducerade hyreslägenheter. Regeringen fälldes men återkom. Ett tag i somras fick V drygt 13 procent men har fallit tillbaka till tio procent nu.
Ett villkor för att V skulle tolerera Magdalena Andersson som ny statsminister var att S höjde pensionen för de med lägst pension. Det ska ske i augusti om regeringen får igenom förslaget i riksdagen. Att V drev fram pensionshöjningen skyms dock delvis.
V gör rätt i att inrikta sin politik på att vinna väljare bland arbetare i små städer. Men partiets politik fram till nyligen har gett störst framgång i storstäder och bland kvinnor och välutbildade. V med nya inriktningen försvårar i alla fall för S, SD, M, KD och C att vinna väljare på små orter och som är arbetare eller har annat ganska vanligt yrke.
Förr beskrevs så kallat vanligt folk som de som bor i villa, har en Volvo och vovve. De äter kött och flyger på utlandsresa. V vill nu bli ett parti för dem. Det är en ambition som V inte haft förut trots att gruppen är stor.