Det är ett huvudlöst förslag vars konsekvenser förespråkarna svårligen kan ha reflekterat över.
Lagen kräver återställning av 30 procent av påverkad natur till år 2030, 60 procent till år 2040 och 90 procent till år 2050. Sverige ser ut att behöva ta två miljoner hektar skogsmark ur produktion och lägga för fäfot. Enligt tidigare beräkningar från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen landar kostnaden för lagen på mer än 200 miljarder kronor bara för Sverige.
Samtidigt som vi tar skog ur produktion behöver vi fälla en miljon hektar skog och omvandla till naturbete. Det krävs ungefär 300 000 fler nötdjur för att sköta dessa marker. Tyvärr förbjuder EU:s avskogningsförordning försäljning av kött och mjölk från djur som gått på de återställda markerna.
Det här är inte alls bra. Tillgången på produkter från jord och skog kommer minska radikalt och BNP kommer falla. Ingen vet hur åtgärderna ska finansieras och förslaget innebär långtgående inskränkningar av äganderätten för landets jord- och skogsbrukare.
Det är därför bra att Sveriges regering varit motståndare till förslaget. Vid ministermötet i juni i fjol röstade Sverige nej. Vid omröstningen i veckan röstade Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet emot. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna röstade för.
Liberalerna har under hela processen varit ett problem och brutit regeringslinjen. När parlamentet röstade för lagen förra sommaren deklarerade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) glatt att beslutet var en ”stor framgång för det europeiska miljöarbetet” och ”helt i enlighet med den linje som den svenska regeringen fört i förhandlingarna”.
Poumoktharis besked harmonierade inte alls med regeringens budskap. Redan innan valet hade Ulf Kristersson (M) lovat att ”Sverige ska kämpa för det svenska skogsbruket i EU”. Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) var bestört. Landsbygdsministern Peter Kullgren (KD) stämde in i kritiken och twittrade: ”EPP kämpade mot Naturrestaureringslagen i parlamentet, men förlorade tyvärr med knapp marginal Det innebär en försämrad förhandlingsposition för EP när lagen ska förhandlas vidare.” Det är tydligt att varken regeringen eller landsbygden som säkrade makten åt Tidölaget kan lita på L.
Nog för att det är liberal partikultur att avvika från linjen och att L behöver profilera sig, men det får finnas gränser. Det kan också vara värt att påminna om att det är stödröster från moderata väljare som håller Liberalerna kvar i maktens korridorer. Då går det inte att bete sig så här.
Förhoppningsvis stoppas lagen i ministerrådet. Om så inte är fallet är det rimligt att varje kommun får beting på att återställa 30 procent av sin natur. Det är inte rimligt att enskilda lant-och skogsbrukare och landsbygdskommuner ska offras för att städerna inte ska behöva återställa den natur de trängt undan.