Sverige måste vara förberedd för krig. Så fort det uttalandet kom upp på nyheterna började annonser om dunkar, vevradior och överlevnadsfiltar dyka upp online. Hela Sverige har börjat bunkra igen, likt när kriget i Ukraina bröt ut – och unga utvecklar ångest.
Samtidigt ifrågasätter Kristersson invandrares försvarsvilja och unga kan inte sova för att de är rädda för krigsutbrott. Regeringen har inom en veckas tid lyckas skapa oro och splittringar inför något som många tolkar som ett stundande krig.
I en tid av oroligheter runtom i världen så blir ytterligare oro det sista vi behöver. Försvarsmakten rustas upp och för att förbereda oss på det hot som sägs ligger över Sverige just nu kommer 6 000 unga kallas till mönstring mot sin vilja i år. Men att förvänta oss att personer som svenska staten inte respekterar ska vilja försvara Sverige är naivt.
Först och främst har regeringens tillvägagångssätt i situationen varit helt fel. Att kritisera personer som ofta flytt från krig, som dessutom har alienerat från svenska samhället genom bristande integration, för att inte vilja försvara Sverige – är bara lågt. Men, även om det visar Kristerssons tankesätt kring en eventuell stundande konflikt så är det en annan fråga.
Att dessutom kalla in unga mot sin vilja till Försvarsmakten för mönstring är ett felaktigt sätt, särskilt då det visar sig att Försvarsmakten inte bara mörkat sexuella trakasserier – utan också inte gjort något för att förhindra ytterligare sexuella trakasserier.
Att tvinga in unga tjejer för att mönstra kommer inte lindra deras ångest. Utan den kommer bli värre. Kommer de verkligen känna en längtan av att försvara ett land som inte kan säkerställa att de är trygga medan de försvarar landet?
Och om män inom Försvarsmakten sexuellt trakasserar kvinnor som de ska strida tillsammans med om kriget kommer, hur kommer de då behandla motpartens kvinnliga soldater? I teorin finns det risk att Sverige begår folkrättsbrott, genom att soldater inte får nog många konsekvenser för sina beteenden.
Att tro att vår behandlar av vår civilbefolkning i tider av fred inte spelar någon roll i krigstider är verklighetsfrånvänt. Misstänkliggörande av invandrare och osynliggörandet av deras avsaknad av rättigheter i Sverige kommer absolut ha en påverkan på om de väljer att försvara Sverige eller inte.
Att ha skyldigheten att försvara Sverige måste också komma med rättigheter att ha ett bra liv när det inte är krig. Detsamma gäller unga och kvinnor. Tar vi inte sexuella trakasserier på allvar – särskilt när de sker inom Försvarsmakten – varför skulle de då vilja strida för ett land som aldrig tagit striden för dem?
Vart regeringen vill med sin skrämseltaktik, med inslag av misstänkliggörande och ”vi och dem” retorik är oklart. Det känns mer som att man handlar i panik, snarare än att ha en robust och trygg plan. Det känns som yra höns som ska försöka bygga en beredskap som ska kunna hålla emot Ryssland – något den mest troligt inte kommer kunna ändå. Vilket var den främsta anledningen till att gå med i Nato.
Det är där regeringen bör lägga sitt krut i stället – på samarbeten och broar. Ta itu med sexuella trakasserierna inom Försvarsmakten. Stötta unga, kvinnor och invandrare i svåra tider. Bygg broar till både den egna befolkningen som till andra länder.
Det är så vi skapar ett motståndskraftigt samhälle.