Det är svårt att se på ärendet med Sudersannas som något annat än ett ärende där länsstyrelsen riktat in sig på att till varje pris hitta en hake att hänga upp en nekad strandskyddsdispens på.
Efter åtta år utan att en enda människa klagat eller uttryckt problem att ta sig ner på stranden vid Sudersand, ansåg länsstyrelsen att problemet var stort och måste åtgärdas.
En mindre inhägnad för att kunna servera strandgästerna mat och dryck ansågs som ett så stort hinder för allmänhetens tillgång till stranden att det efter åtta år inte längre kunde godtas.
Som ägaren Pelle Svedjer konstaterade i en av alla artiklar som skrivits om ärendet: "Vi har ett åtta meter långt rep på en fem kilometer lång strand".
Genom olika överenskommelser har restaurangen ändå kunnat ha öppet tre somrar efter länsstyrelsen beslut i augusti 2020.
Nu sätter dock länsstyrelsen ner foten och stoppar verksamheten. Bland annat med motiveringen: "allmänrättslig tillgång till strandområdet väger tyngre än det enskilda intresset".
Man skulle också kunna uttrycka det så här: allmänrättslig tillgång till service på strandområdet väger lätt mot länsstyrelsens principer.
Länsstyrelsen hänvisar också till en dom från mark- och miljödomstolen som gäller ett strandskyddsärende i Stockholms skärgård. Där handlar det om en verksamhet som byggt ut en träaltan.
Detta pekar mot att man noga letat efter ett fall som kan luta sig mot för att kunna driva igenom sitt stopp för Sudersannas.
I Stockholms skärgård finns en helt annan problematik gällande tillgång till stränder/kustlinjen och exploatering av densamma. På stranden vid Sudersand finns inget mer än Sudersannas. Eller fanns.
Strandskyddsreglerna och Allemansrätten är två fundament i relationen människa-natur. Det finns en kompakt enighet kring att dessa regelverk ska bestå.
Däremot finns det inslag i strandskyddet som är märkliga och behöver uppdateras. Som vansinnet att strandskydd ska gälla längs mindre vattendrag mitt inne i inlandet. Strandskyddet gäller i hela Sverige vid samtliga stränder vid havet, insjöar och vattendrag oavsett storlek.
På Natuvårdsverkets hemsida kan man läsa angående sammanvägning av argument för dispenser att: "Vid intresseavvägningen ska beaktas att strandskyddets syfte är att bevara strandområden som fortfarande är orörda, inte att inskränka pågående markanvändning".
Om det är så att länsstyrelsen helt enkelt inte kan göra annat än avslå dispensen så måste lagen ändras så att fall som dessa inte längre ska kunna drabba enskilda företagare och en allmänhets tillgång till service vid en välbesökt strand.
Ändringar var på gång genom en av punkterna i Januariavtalet som Vänsterpartiet och Moderaterna gemensamt såg till att stoppa. Moderaterna med argumentet att de vill göra "bättre ändringar" än de som hade blivit resultatet i Januariavtalet.
Resultatet blev dock noll och ännu har vi inte sett några tendenser till att strandskyddsreglerna ens är en prioriterad fråga i Tidö-gänget.