Nyamko Sabuni gick för långt i veckan, i en intervju i Dagens Nyheter. Liberalernas partiledare klev ut på gungfly som inte bar och sjönk ner i leriga bottensediment. Hon retirerade, men inte utan att smutsa ner sig. Vilket blivit för mycket för partiföreträdare på ön. Andra företrädare på ön säger sig lämna politiken av andra skäl, men stämmer ändå in i kritiken.
Vad sade hon? Att Liberalerna skulle kunna släppa fram en regering där Sverigedemokraterna ingår. Vilket det finns ett Landsmötesbeslut på att partiet INTE ska göra.
Till att börja med är det ju onödigt att grotta ner sig i teoretiska scenarier som inte är aktuella. Att dessutom göra det i en hyperkänslig fråga där känslorna inom partiet är starka är inte begåvat.
Partiets situation var väldigt prekär redan innan veckans klavertramp. Partiet retade upp och fördrev stora delar av sin ena hälft av sympatisörer, när det efter valet ingick Januariöverenskommelsen (Jöken) och gjorde Stefan Löfven till statsminister.
Den andra hälften av sympatisörerna har sedan alienerats när partiet ändrade inställning till Sverigedemokraterna och förutsättningarna för regeringbildning och bröt sig ur Jöken.
Det är flera år sedan Liberalerna noterade en vederhäftig opinionsmätning med ett resultat över fyraprocentsspärren till riksdagen. Novus gav i veckan Liberalerna 2,7 procent. Det var en statistiskt osäker uppgång.
På riksplanet är det svårt att se vad som plötsligt skulle kunna få partiet att växa och rädda sin existens i riksdagen. Det innebär inte att det är omöjligt, jag kan bara inte se hur det ska åstadkommas.
Nyamko Sabuni gillar att säga att det inte kan bildas någon borgerlig regering utan Liberalernas medverkan. Det är inte sant. Och ju mindre sannolikt det verkar att partiet ska klara riksdagsspärren, desto osannolikare blir det också att partiet får stödröster. Förutsättningarna för stödröstning är överhuvudtaget inte goda, med tanke på partiets agerande under mandatperioden.
På Gotland är det svårare att säga något vederhäftigt om Liberalernas chanser. Avhoppen och den interna kritiken skadar nog partiet även i regionvalet. Men även om partiet mister kandidater, så är det ju inte som att de andra partierna är överhopade av starka företrädare. Den regionala valrörelsen blir nog väldigt avgörande. Och hittills tycks partiet sakna ett lokomotiv och många vagnar.