Filmen som alla pratar om – Civil War - som nu går på bio handlar om ett dystopiskt USA där inbördeskrig brutit ut. Filmen följer krigsfotografer medan hundratals krigsbrott begås i en version av USA där FBI lagts ned och journalister förföljs.
Man får aldrig veta vad som föranlett kriget men det finns en del ledtrådar, om man läser mellan raderna. Presidenten är korrupt och har fascistiska tendenser. Inbördeskrig i USA är kanske inte så långsökt – stormningen av Capitolium gav en väldigt liten, men väldigt otäck inblick i hur det hade kunnat se ut. När det kommer till Sverige däremot, så är det fler som tänker att sådant inte händer här. Men fortsätter vi i den här takten så är det ditåt vi är på väg.
Säkerhetsläget i Sverige har aldrig tidigare varit sämre - inte minst inför Eurovision Song Contest. Det kontroversiella beslutet att låta Israel vara med och tävla har lett till att fler personer känner en stor osäkerhet. Man har dessutom ansökt om att få bränna koraner under den veckan. Sedan innan hängde både oroliga demonstrationer och terrorhot över musikfestivalen. Många i Malmö känner redan en oro.
Detta bidrar inte bara till ökad osäkerhet i vårt land, utan också ökande klyftor mellan människor. Visitationszonerna som nu införts är ytterligare en faktor i att människor känner sig utpekade – med stor risk för systematisk diskriminering. Att regeringen börjat tumma på mänskliga rättigheter vilket ökar klyftorna mellan marginaliserade grupper kommer påverka demokratin på sikt. Vi ser det om och om igen i de beslut som Tidöpartierna tagit.
Demokrati är något som hela tiden behöver upprätthållas, det är ingenting statiskt. Vartenda beslut och hur regeringen hanterar olika händelser kommer bidra till att antingen stärka vår demokrati eller skapa rättsosäkerhet. Trots detta tar regeringen demokrati för givet och är sedan chockade över att Sverige blivit ett så osäkert land. Det enda som saknas är det eskalerade våldet. Med tanke på att gängvåldet ökat och att de skulle kunna sparka uppåt i stället för på varandra så kanske vi inte är så långt borta ändå.
Det börjar oftast med demonstrationer, lågt förtroende för politiker, korrumperade beslut som på något sätt bryter mot mänskliga rättigheter eller är diskriminerande i sin natur. Och regeringen leker med elden. Vi har kommit halvvägs, med upplopp, sprängningar, skjutningar, demonstrationer, koranbränningar och ökad terrornivå. Och Kristersson är inte kapabel till att se att deras beslut inte gör situationen bättre. Snarare tvärtom. Man häller bensin på en redan känslig situation genom att fortsätta misstänkliggöra olika samhällsgrupper.
Att hävda att sådant här inte kan ske i Sverige är naivt. Många länder där konflikter sker var en gång i tiden demokratier där regeringen tagit dumdristiga och diskriminerande beslut som sedan eskalerat efter många års tid. Säkerställer vi inte att demokrati, transparens och mänskliga rättigheter genomsyras i vartenda beslut som tas i Sverige så ligger vi nog inte långt efter.