"Hade vi bara tänkt på oss själva så hade vi agerat på ett annat sätt". Ungefär så sa Ebba Busch (KD) i en intervju i SVT sent på valnatten.
Hon förklarade att KD "tagit en för laget" ungefär för att bana väg för Ulf Kristerssons sida i politiken som i slutänden blev Jimmie Åkessons sida i politiken.
Var alla hennes utspel och gapande ett spel? Sålde hon hela sin värdighet för att bana väg för SD? Tragiskt öde för en i grunden duktig politiker.
Som det ser ut nu lyckades hon i alla fall. Med minsta möjliga marginal leder Jimmie Åkessons lag över Magdalena Anderssons lag. Det betyder inte att den sidan av politiken har den kommande mandatperioden i en ask. SD har gjort väldigt tydligt att man inte kommer att gå med på en återställning av a-kassa och sjukförsäkring till före pandemi-nivåer. Något som är en väsentlig del i M/KD-ekvationen för att få pengar till annat.
Det gäller alltså inte bara att inneha 175 av riksdagens 349 stolar, man måste i de flesta fall ha minst 175 röster i varje enskild omröstning.
Sen är det ju typiskt att ännu en enskild SD-företrädare råkar vara packad och nazistlajva på valvakan, det är ju så lätt hänt. Alla vet ju att det råder nolltolerans i SD.
För Centerpartiet väntar nu en valanalys, precis som i alla partier. Valresultatet blev varken succé eller katastrof och det finns ingen anledning för partiet att ifrågasätta sin partipolitiska kompass. Den har stått stadigt genom stormar och varit befriande fri från populism. Analysen kommer sannolikt att handla mer om strategi och ett eventuellt skifte i partiledningen.
Trots att medier och motståndare försöker måla upp Annie Lööf som nån sorts enväldig ledare har hon stort stöd i partiet och många är stolta över hennes ryggrad stått pall trots nästan omänskliga påfrestningar, både privat och av allt hetsande mot henne och att det fanns ett konkret mordhot mot henne under Almedalsveckan.
Samtidigt har hon varit partiledare i över tio år och hur det än är skulle partiet må bra av en omstart, ny energi och nytt blod.
Klart att Annie Lööf borde få lämna efter en mer lyckosam insats för partiet än hur det blev i årets val men jag antar att det aldrig finns ett bra tillfälle när man känner att man har mer att ge och drivs av ett stort engagemang.
Det blir spännande att se hur partiet hanterar valresultatet och vilka vägval man gör framåt.
På Gotland finns inget givet "regeringsalternativ". Det tydligaste beskedet som väljarna gav var att de vill ha mer av Socialdemokraterna, Moderatena och Sverigedemokraterna. En slutsats av detta kan vara att man vinner på att sitta still i båten och göra så lite som möjligt.
Alliansens valanalys, om man gör nån sådan gemensamt, borde handla om hur man hanterat ansvar och vilka som kanske behöver kliva fram och ta lite fler puckar. Ja, jag tittar på er Moderaterna.
Socialdemokraterna vill ha blocköverskridande samarbeten och tänker inte styra i minoritet. SD skulle på Gotland vara ett relativt "ofarligt" samarbetsparti eftersom de inte har något med sig till bordet att förhandla om i form av egna förslag. Men Meit Fohlin har sagt att något sånt samarbete inte är aktuellt. Moderaterna ligger därför närmast till hands att sträcka ut handen till.
För väljarnas del skulle ett rödgrönt styre i minoritet med SD som vågmästare representera valresultatet på ett bra sätt. Att SD:s röster får avgöra i de väldigt få beslut där blocken är oeniga är inte att ge SD makten. Det blir inte SD:s politik som vinner, det blir det förslag av de andra som SD väljer att rösta på.
Precis som det fungerat under den mandatperiod som snart är till ända.