Jag använder fortfarande text-TV. Det är ett bra sätt att få en snabb nyhetssammanfattning och att snappa upp större nyheter, samtidigt som man slötittar på något. Men det kan numera alltför ofta vara tämligen deprimerande. Så var det i lördags eftermiddag.
Sidan 106 berättade om fyra skottskadade i Farsta. Det har senare visat sig att det rörde sig om automateld och en av de skjutna, en 15-årig pojke, avled.
Sidan 109 handlade om en annan 15-åring, som häktats för mord i Älvsjö.
Sidan 114 tog oss från Stockholmsområdet till Kungälv och en skjutning mot en fastighet.
Sidan 115 blev en returresa till Stockholmsområdet – närmare bestämt Jordbro – där en skjutning också hade ägt rum och en person var anhållen.
Sidan 116: Två män skjutna i Solna.
Sidan 128, slutligen, är en samlingssida för notiser med nyheter som inte bedömts som tunga nog att få en egen sida. Där fann man bland annat en man i 30-årsåldern i Växjö som knivhuggits allvarligt och en skottlossning i stadsdelen Nyfors i Eskilstuna.
Dessa nyheter är alltså inte sammanplockade över tid. Alla presenterades samtidigt vid en tidpunkt.
Ett fungerande samhälle med en hög grad av tilltro människor emellan och för samhällets institutioner är en ömtålig sak. Och när tilltro måste ersättas av kontroll och repression är det oerhört kostsamt. Ekonomiskt, men också på andra sätt.
I Sverige har samhället behandlats som osårbart. Vi har stresstestat det genom en naiv kriminalpolitik och genom att kombinera en ansvarslös migrationpolitik utan krav på självförsörjning med usla förutsättningar för integration.
Det är nu väldigt uppenbart hur skadligt detta har varit och hur svårt det kommer att bli att vända utvecklingen. Vi kan inte ens vara säkra på att det är möjligt. Jag är inte beredd att utesluta... ja, jag förväntar mig till och med att problemet med det grova vapenvåldet och den organiserade kriminaliteten kommer att förvärras ytterliga innan utvecklingen, förhoppningsvis, kan vändas.
Det finns inget trollspö att vifta med som utraderar en kriminalitet som fått expandera sin verksamhet och sin rekrytering i decennier.
Men vi har nu åtminstone äntligen en regering som är beredd att se verkligheten som den är och beredd att göra någonting åt den. Förändringarna går inte snabbt – det är så med lagstiftning och regelverk och i ännu högre grad när det gäller att förändra attityder. Och det kommer att kräva åtgärder som vi helst skulle slippa att vidta men som blivit nödvändiga.