Mordet på Ing-Marie Wieselgren var enligt polisen inte ett mord på ett slumpvis valt offer. Ing-Marie Wieselgren var måltavlan. Psykiatrisamordnaren på Sveriges Kommuner och Regioner höggs ihjäl med ett stickvapen av en 32-åring med psykiatriska problem. Han har också rört sig i högerextrema miljöer, men hittills bedömer polisen att detta inte var avgörande för brottet.
Kan inte tröskeln för att ta till dödligt våld sänkas, för den som vistas i sällskap med våldsbenägna?
Polisen bedömer att mordet är av den typ som det är svårast för polisen att avvärja. En ensam gärningsman som agerar på egen hand. Hur ska man fånga upp att ett sådant hot föreligger så att man kan ingripa?
Men även om det var en ensam gärningsman som agerade oberoende av alla andra, och även om psykisk ohälsa är en del av motivbilden, så är det fortfarande ett politiskt mord som begåtts i samband med Almedalsveckan. Sammanhanget i vilket mordet utfördes, gör det till ett politiskt mord med följder både för Sveriges politiska liv och för Almedalsveckan.
Den som besöker Visbys innerstad under Almedalsveckan kommer nära inpå många makthavare. Själv har jag noterat ett flertal ministrar, utan synligt påtagligt skydd.
Efter mordet på Ing-Marie Wieselgren är det sannolikt att fler kommer att få skydd och att skyddsnivån höjs för dem som redan nu bedömts behöva det. Vi kommer längre och längre från den politiska idyll med lätt tillgängliga makthavare som vi önskar oss. Men skyddet måste utformas för det samhälle vi har och inte det vi önskar oss. Jag tror inte att de politiker som säger sig vara svårt skakade av dådet överdriver det minsta. Många av dem lever själva med en mer eller mindre allvarlig hotbild. Mordet är en påminnelse om deras egen utsatthet.
Ing-Marie Wieselgren har bland annat framträtt med Tankar för dagen i Sveriges Radio. I februari i år började hon inslaget med:
– Hur ska vi orka det här. Först pandemi och nu krig, sade hon och såg mig rakt i ögonen.
Hon talade sedan om att det är en slags tröst att försöka förstå och tillsammans tala om det hemska.
– Ett bra sätt att hantera rädsla och sorg är att göra något.
Det kan ta sig konkreta uttryck, som att handgripligen hjälpa dem som drabbats av det man skrämts av. Eller att tända ett ljus eller lägga en blomma där de dödats.
Att tala om och försöka begripa det som inträffat, att bekämpa brott och psykisk ohälsa och diskutera vilka samhälleliga förändringar som behövs är sätt att bearbeta sorgen över det som hänt, men det kan också leda till att vi minskar risken att något liknande händer igen.