Ledare: Sämre läge i omvärlden medför upprustat försvar

Torsdag 15 oktober presenterade försvarsminister Peter Hultqvist (S) försvarspropositionen. Anslaget höjs med 27 miljarder kronor eller 40 procent under perioden 2021 till 2025. 
Om anslagen och åtgärderna för den perioden råder det ganska stor politisk enighet. Oppositionen till höger anser dock att det saknas tillräckligt med pengar för försvaret för tiden efter 2025. Men det ska beslutas i ett försvarsbeslut då, för perioden 2026-30.
Ett antal nya regementen ska inrättas när försvaret nu rustas upp. Drygt två regementen ska startas meddelades det i veckan. Ett i Falun och ett i Sollefteå, med en mindre enhet i Östersund. Regementena kommer att vara för arméns infanteri, alltså skyttesoldater. Regeringen, C och L är överens om de nya regementena. Etableringar sker även i Göteborg, Kristinehamn, Arvidsjaur och Uppsala. 
Försvaret får därmed mer soldater framöver. Från att nästan 40 000 värnpliktiga utbildades till soldater per år för 30 år sedan minskade försvaret till cirka 4 000 utbildade soldater årligen de gångna tio åren. 
Det ökas nu stegvis, med några tusen ytterligare. Det sker med en återaktiverad värnplikt, som dock inte omfattar lika många som förr. Målet är 8 000 utbildade per år från 2025.
De som gör värnplikt nu är mer motiverade och andelen kvinnor är större än förr, även om den inte är mer än cirka 20 procent. Men andelen ökar. För att kunna försvara Sverige behövs mer militärer och utbildningen av dem måste öka. Och svara upp mot upprustning som skett i andra länder, främst i Ryssland. 
De militära inrättningarna blir fler, regementen, flygflottiljer med flera. Det bör dock påminnas om att regementen är utbildningsanläggningar. Krigsplacering kan ske på ställen över hela landet, även om regionen där utbildningsregementet finns är vanligaste området för krigsplacering. 
Försvarspolitiken ska styras av försvarets behov. Det har inte efterlevts alltid. Sådant som regionalpolitik ska inte påverka utformningen av försvaret. När regementen lades ned var det ofta en kamp mellan städer och län att inte regementet hos dem skulle läggas ned. 
Det kan nämnas att försvarsindustrins behov av beställningar haft koppling till försvarets utformning på liknande sätt som regionala intressen, fast det inte bör gå till så. 
Cirka 250 soldater ska utbildas per år på vardera av de regementen som inrättas. De blir under utbildningen bekanta med den terräng som är i regionen.
Orter som får regementen gläds över etableringen och arbetstillfällen i den militära verksamheten och indirekt på olika sätt som uppstår. 
Nackdelar finns också med militära verksamheter, som att de kan vara störande i ljud vid skjutningar och annat. Ett regemente är också en osäker verksamhet. Om exempelvis utvecklingen i Ryssland går bra med mer av reell demokrati och sedan nedrustning där och i andra länder kan regementen komma att avvecklas.
För ett par år sedan invigdes det återinrättade regementet P 18 på Gotland. Det var då det första nyuppförda regementet på länge. Regementet utbildar militärer för den stridsgrupp som ska vara på Gotland. 
På ett plan är det inte bra att det säkerhetspolitiska omvärldsläget försämrats så mycket de senaste 15 åren att en militär upprustning måste ske i Sverige. Och att nya regementen därför måste etableras och fler soldater utbildas.
Men då det blivit på detta dystra sätt militärstrategiskt i vår del av världen måste Sverige anpassa sig efter det. Det görs nu med de nya regementena och fler soldater i försvaret och mer vapen.