Nu andas vi in för stora mängder av skadliga partiklar igen, i Visby. Åtminstone på vissa platser där regionen ägnar sig åt att räkna partiklarna. Eller snarare mäta halterna av dem. Helagotland skriver om hur man Polhemskolan sett sig tvungna att avgränsa skolgården, för att eleverna inte ska dra i sig luften som svävar över den. Halten av skadliga partiklar där ska vara högre än på Essingeleden.
Enligt Transportstyrelsen färdas i genomsnitt 130 000 fordon per dygn på Essingeleden. Det är fler än om vi satte varje gotlänning – spädbarn såväl som hundraåringar – i var sin bil och lät dem köra samma väg två gånger. Det är oerhört mycket mer trafik än vad någon väg på Gotland har.
De kör inte i 40 heller, på Essingeleden. Ibland, när det är bilkö, står de nästan still. Men när trafiken flyter så går det undan.
Tänk, det är nästan som att det inte hade någon meningsfull effekt överhuvudtaget för luften i Visby, när regionen sänkte fartgränsen till 40 i nästan hela tätorten.
Ändå har vi mindre trafik i Visby så här års än vad vi har under högsäsongen, då vi inte har samma problem med luftens kvalitet.
Det handlar kanske inte så mycket om hur fort fordonen kör och kanske inte heller om hur många de är, utan om vad de kör omkring i. Och om vad vinden kan vispa upp och bära i väg, utan att en bil ens behöver vara i närheten.
Som jag ser det finns det huvudsakligen två alternativ, om man vill att luften ska bli bättre. Antingen måste gator och andra hårdgjorda ytor rengöras under former som inte bidrar till att luften blir än mer partikulär. Eller också måste man, vilket regionen sent omsider är inne på, se till att använda dammbandning som får partiklarna att hålla sig på mattan. Det åstadkommer man vanligen med hjälp av olika typer av salt, som drar till sig fukt, vilket i sin tur förhindrar att partiklarna lämnar marken och svävar omkring i den luft man andas i Visby.
Gotlänningarna är ju inte förtjusta i salt på vägarna. Men i det här fallet är det viktigt att se att det är skillnad på saltning för väglaget och saltning för luften skull.
Efter ett möte i tekniska nämnden i oktober i fjol rapporterade man att:
"Dammbindningsämnen är salthaltiga men det handlar inte om att börja med saltning av vägarna. Koncentrationen av valt ämne, tiden det används och hur stor yta som avses är mycket låg jämfört med saltning för halkbekämpning.
Tekniska nämnden beslutade att gå vidare med dammbindning enligt åtgärdsprogrammet för PM10. Förvaltningen fick i uppdrag att återkomma med vilken metod som förordas."
Ju förr dammbindning kan bli en metod i verktygslådan för bättre luftkvalitet, desto bättre. Men om man hoppas på att regionen ska höja hastighetsbegränsningarna i Visby igen, så ska man nog ändå inte hålla andan.