Nästa steg i den utdragna och laddade konflikten är att beslutet ska vända hos regeringen, som redan skapat osäkerhet kring Sverige som rättsstat genom att ta över frågan efter att domstolsprövningen redan inletts. Det vore direkt skadligt om den rödgröna regeringen gör en annan bedömning än domstolen.
Utbyggnaden av raffinaderiet i Lysekil är omstritt för att det kan leda till kraftigt ökade koldioxidutsläpp. Frågan har också många bottnar, varav en är juridisk. Men efter mark- och miljööverdomstolens yttrande under måndagseftermiddagen verkar det juridiska läget vara klart. Preems ansökan är tillåtlig och verksamheten lyder under EU:s utsläppshandelssystem för växthusgaser.
Stoppas ändå utbyggnaden av regeringen kan det få förödande konsekvenser för investeringsviljan i Sverige. Det skulle bli ett exempel på hur rättsstatsprinciper, om förutsägbarhet, sätts åt sidan när Miljöpartiet pressar Socialdemokraterna. Det kommer i sin tur få andra företag att inte investera i Sverige, utan i stället prioritera andra länder där lagarna garanterat gäller.
Troligen lär dock en betydande skada redan vara skedd. Sveriges långa tillståndsprocesser avskräcker säkerligen redan en del företag från satsningar här. I stället prioriteras och satsas det på verksamheter i andra länder, och den som är i Sverige får gå så länge den går.
En annan sida av frågan om Preems utbyggnad – och den kanske viktigaste – är den rent miljömässiga. Även ur den synvinkeln finns goda argument för att tillåta verksamheten. För om inte Preem satsar på tillverkning i Sverige kommer med största sannolikhet produkterna producera någon annanstans. Efterfrågan på bränslena finns kvar, oavsett var de framställs. Om bränslena tillverkas i ett fjärran land med kanske obefintlig eller verkningslös lagstiftning blir det en långt smutsigare historia än vad det skulle ha varit i Sverige. Och då utsläpp är globala och inte lokala drabbar det oss alla.
Sverige har dock en tendens att slå ut industri snarare än att göra den miljömässigt hållbar. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (2/6) beskriver nationalekonomen Stefan Fölster hur regeringen utformar styrmedel med stagnation inom industrin som utgångspunkt. Detta trots att EU-siffror pekar på att ökad produktion i Sverige som ger upphov till i snitt ett ton koldioxid minskar de globala utsläppen med dubbelt så mycket.
Om Sverige i miljöarbetets namn slår ut industrin blir vi knappast heller ett föredöme för en hållbar omställning. I stället riskerar Sverige att på ännu ett område bli ett avskräckande exempel.
Preem bör få bygga ut raffinaderiet i Lysekil, så att verksamheten kan bedrivas i Sverige med allt vad det innebär av nitiska miljögranskningar och värdeskapande för samhället som helhet.