I ett tal den 22 juni till tyska förbundsdagen uppmanade förbundskansler Olaf Scholz andra Nato-länder att se ”nyktert” på ett eventuellt ukrainskt medlemskap i försvarsalliansen. Han menar att det inte är möjligt för Ukraina att bli medlemmar i alliansen medan kriget pågår. Samtidigt betonar Scholz också att vid Nato-toppmötet i Vilnius måste man fokusera på att ge Ukraina de vapen som behövs för att vinna i stället för ett eventuellt medlemskap.
Diskussionerna om ett ukrainskt medlemskap i Nato har tagit fart under våren efter upprepade påstötningar från Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Polska senaten har godkänt en resolution där de uttalar stöd för ett ukrainskt medlemskap. De är inte ensamma, den 15 juli antog Europaparlamentet en resolution med röstsiffrorna 425 mot 38 där de "uppmanar Nato att bana väg" för Ukrainas medlemskap i alliansen. Precis som Scholz väljer de dock att inte gå hela vägen, resolutionen slår också fast att ett medlemskap inte är aktuellt innan kriget är över.
Europaparlamentet och Olaf Scholz har helt rätt här.
För det första så är det mycket riktigt så att fokus för Nato och för övriga världen måste vara på att se till att Ukraina har de vapen och annan materiell som behövs för att vinna. Att Nato-länderna i stället ska gräva ner sig i interna processen för att hantera ett medlemskap som antagligen kommer vara en av, om inte det svåraste medlemskapet att hantera i försvarsalliansen historia kommer antagligen inte hjälpa Ukraina särskilt mycket.
Det andra problemet är just den svårigheten som nämns ovan. Hur ska ett land som redan ligger i krig hanteras inom det nordatlantiska fördragets ramar, vad ska räknas som en attack inom ramen för artikel 5? Ska man utgå från det territorium som Ukraina besitter vid den tidpunkt de blir medlemmar eller innefattar det hela Ukrainas territorium?
Oavsett svaret på ovanstående frågor kommer det att underminera hela tanken bakom fördraget och framför allt artikel 5. Ett ukrainskt medlemskap, innan kriget är över, skulle innebära att något typ av avsteg från det kollektiva försvaret om inte hela Nato ska dras in i kriget.
Det är självklart att ett Nato-medlemskap är nödvändigt för att kunna garantera Ukrainas frihet och självbestämmande efter att kriget är över. Vi vill ha Ukraina som en aktiv del av det europeiska och transatlantiska samarbetet.
När kriget är vunnet ska vi välkomna Ukraina in i både Nato och Europeiska unionen. Kriterierna för att gå med i Nato och betydligt enklare än EU. Om vi vill ha Ukraina som EU-medlem så kommer det krävas ett arbete för att uppfylla de krav som ställs på nya medlemmar. Samma dag som Scholz höll sitt tal i förbundsdagen meddelade EU-kommissionären med ansvar för utvidgning, Olivér Várhelyi, att Ukraina nu uppfyller två av sju kriterier för att kunna bli medlemmar. Ukraina har fortfarande ett stort jobb att göra för att bekämpa korruptionen och begränsa oligarkernas makt.
Ukrainas framtid ligger i väst, inte i öst. Men det ska inte göras på bekostnad av att undergräva just det kollektiva försvar och europeiska intuitioner som man behöva för att bygga långsiktig säkerhet.