Den här ledaren har jag försökt hitta en ingång till under en hel dag. Hur ska man kommentera det som händer när det som händer är så bortom all rim och reson?
Ing-Marie Wieselgren var en känd person i sin yrkesroll som samordnare för psykisk ohälsa. För den breda allmänheten var hon ett ganska okänt namn och den förklaring som antyddes, att hon blev mördarens offer i nån sorts protest mot landets psykvård, var overklig. Det är tydligt att han är psykiskt störd.
Det har talat om att det fanns fler på mördarens lista och nu har det avslöjats att centerledaren Annie Lööf var en. Vilka fler det var kan vi än så länge bara spekulera i.
Det är omöjligt och orimligt att bortse från kopplingen mellan mördarens planer, hans historia i nazistiska kretsar, och den hatkampanj som i åratal riktats mot Annie Lööf. Att tro att det är helt isolerade delar av det som hänt, är att vara mer än lovligt naiv.
Det är inte bara nazister som hatar Annie Lööf. Sverigedemokraterna har en egen "nyhetskanal" som hetsar mot Annie Lööf så man mår illa, medan SD-sidor glatt delar, gillar och gråtskrattar åt hatet.
Partikanalen har enligt Dagens Nyheter: "sedan starten i november 2020 gjort över 150 videoklipp om Annie Lööf, ibland med rubriker som ”Annie Lööf kan det där med att förnedra helt vanliga människor”, ”Annie Lööf är ett hot mot vår demokrati” och ”Har Sharia-Annie köpt en slöja ännu?”.
Det är inte bara Annie Lööf som utsätts för hatet från SD Riks, kanalens främsta profil la ut drönarbilder på Annika Strandhälls privata bostad när drevet mot Strandhäll pågick som värst.
När hon konfronteras med Annie-hatet försvarar hon sig och skriver på Twitter att Annie Lööf "är en fara för vårt land" och att hon "gärna gör 120 filmer till". Hon kallar det dessutom för granskning.
Ta vilket annat parti som helst och betänk att deras kommunikationsavdelningar liksom SD:s skulle agera så här. Nej, just det, det går inte. Ändå blir det sällan nyheter när ett av landets största partier behandlar sitt demokratiska mandat som om det vore roliga timmen på mellanstadiet.
Jimmie Åkesson kommenterade högst relevanta frågor han får om sitt partis mångåriga hetsande mot Annie Lööf på samma nivå och menar att det är Lööf som "har ett högt tonläge".
Allt som avslöjas om hans partis rasism och kopplingar till högerextrema grupperingar viftar han bort med att dessa nyheter produceras av personer som har en politisk vänsteragenda.
Det här är ju inga nyheter. Många är vi som också förfärat sett på hur borgerliga partier istället för att öppet ta avstånd från sitt nya samarbetsparti i dessa sammanhang, menat att SD bättrat sig, att minsann andra partier också "säger dumma saker".
I de lägre leden träder sympatisörer fram och tycker att man hellre ska prata om nåt annat så fort relationen till SD och deras värderingar kommer på tal.
När kommer en gräns när Ebba Busch, Ulf Kristersson och Johan Pehrson går ut och markerar att nu är det nog? Ännu verkar det en bit kvar till den gränsen och under tiden kan Jimmie Åkesson få fortsätta påstå att det är Annie Lööf som driver hatet i vårt samhälle.
Det är inget annat än en skam.