Det är väl den frågan som skiljer svenska folket åt och som kommer att ha en avgörande betydelse i valet den 11 september.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna svarar ja på frågan i ingressen.
Ännu är det oklart hur samarbetet till höger ska organiseras, om man samarbetar, eller om alla ska sitta i regering. För trots att både Ebba Busch och Ulf Kristersson inte längre ser några problem med Sverigedemokraterna, vill man inte ha med dem i regeringen för att de "saknar regeringsvana". De verkar fortfarande inte inse att det mycket väl kan vara Jimmie Åkesson som sätter villkoren för samarbetet i kraft av största parti.
För första gången, så vitt jag kan minnas, gick Ulf Kristersson ut offentligt och kritiserade Jimmie Åkesson i går. Det var med anledning av att nämnde Åkesson än en gång inte kunde/ville välja mellan demokratiskt valda ledare och diktatorer.
"Jag tror nog att nästan alla andra människor i Sverige kan göra det valet" sa Kristersson i en intervju i Svenska Dagbladet om att Åkesson inte ville välja mellan USA:s president Joe Biden och Rysslands Vladimir Putin när han fick frågan i SVT:s "30 minuter". Det är en hyfsat hård sågning av en samarbetspartner.
Sverigedemokraterna har hamnat i ett dilemma. Samtidigt som partiet nått ett stort mål genom att inbjudas till den högsta makten, behöver man värna rollen som underdog och att man står utanför etablissemanget. Det blir en allt svårare balansgång att hantera när man utåt sett vill verka statsmannamässig, men ändå måste se till att den stora väljarbasen inte retas upp för mycket.
När Björn Söder (SD) gick ut och förespråkade vaccinering kunde man se lite av hur skört det är att vara det som man kallat "pk" i SD, något som man byggt sitt varmärke på att sky som pesten. Många sympatisörer blev väldigt ilskna och pratade om att lämna partiet. Plötsligt var det SD som var "förrädarna".
Det är känt att många sympatisörer, genom hela partiet, har varma känslor för Ryssland. Att öppet välja en "vänsterliberal" framför Putin och Orbán vore att tända ännu en gnista som riskerar att söndra partiet.
Jimmie Åkesson klargjorde i intervjun också att SD inte står upp för asylrätten, nu gäller inte längre att endast ta emot flyktingar från närliggande länder. Blir det flyktingströmmar från Ukraina ska de skickas tillbaka. "Att hjälpa på plats" verkar inte heller gälla längre då SD röstade nej i EU för att skicka stöd till det ukrainska folket. Militärer vill de skicka, inget annat stöd.
Det ska bli intressant att se hur SD klarar metamorfosen från missnöjesparti som aldrig behöver ta ansvar, till att tvingas kompromissa med partierna i den "sjuklöver" man menar är roten till allt ont.
Intressant också ska det bli att se hur mycket M, KD och L är beredda att sälja ut av vårt liberala samhälle för att hålla sig väl med sin nya samarbetspartner.