Vad gör man när man kommer på att utan lokal politik i en lokal politisk församling så blir man ganska snabbt irrelevant?

Utan politik och egna förslag blir man ju faktiskt helt och hållet ovidkommande och ointressant för alla utom en själv.

SD på Gotland står ensamma mellan blocken. I vissa nämnder, bland annat regionstyrelsen, är man vågmästare. En roll som partiet använder för att ena gången rösta med Alliansen, den andra med de rödgrönrosa. Några egna förslag har aldrig presenterats.

Vid två tillfällen har SD:s ordförande på Gotland, Lars Engelbrektsson, i talarstolen i fullmäktige otydligt och mellan raderna, antytt att han har "fått igenom saker" och därför röstat på Alliansens förslag.

Ett påstående som tydligt tillbakavisas av alla berörda partier. Det finns inget samarbete. 

SD har inte "fått igenom något" i några förhandlingar. Att de håller med om vissa saker i andra partiers förslag och därför röstar på det kan krasst sett anses som att "få igenom" något men det är ju inget eget förslag man fått igenom. 

Det är någon annans.

Men kan man inte göra sig relevant genom att driva politik så kan man ju larma och göra sig till för att få fokus och uppmärksamhet på annat sätt.

Tyvärr går de rödgrönrosa in och stöttar SD:s kamp för relevans med full kraft. De för vidare Engelbrektssons påstående utan att blinka och utan ett uns av kritiskt tänkande och ifrågasättande av om påståendet verkligen kan stämma.

Vi säger att det gör det, stämmer alltså.

SD har förhandlat med ett eller flera partier i regionledningen. De har alltså en hemlig politik som de förhandlar om i hemliga förhandlingar, något som dementeras enhälligt av de påstådda samarbetspartierna. 

Utåt sett förklarar man att det här med gotländsk vård, skola och omsorg, bygglov, va och kollektivtrafik och såna grejer, det befattar man sig inte med i SD Gotland. Det går ju inte att applicera "massinvandringsteorin" i dessa frågor så det skulle vara "krystat" att ta fram en egen politik för detta. (Lennart Modig Kihlberg GT 12/11).

Men denna offentliga inställning är bara en chimär, i verkligheten har man skarpa förslag som man driver igenom i hemliga förhandlingar med hemliga resultat.

Låter det rimligt?
Låter det trovärdigt?

Ett politiskt parti som låter bli att berätta om sina framgångar. Hm. Varför skulle de göra det? De flesta skulle slå sig för bröstet och vara stolta över att få igenom sin politik.

Var och en får avgöra vem de sätter sin tilltro till men jag tycker det är sorgligt att se kloka rödgrönrosa politiker blunda för rim och reson för att kunna kasta SD efter partierna i regionledningen och därmed gå SD till mötes i deras desperata kamp att skapa nån sorts existensberättigande genom uppmärksamheten. 
Som en bonus får de ett "tjafs" mellan övriga partier, en föreställning som allmänheten sannolikt inte imponeras av.

Jag har frågat Lars Engelbrektsson om vad det är SD fick igenom och med vem eller vilka partier utan att få något svar.