I morgon beslutas det, i alla fall formellt, om Almedalsveckan ska förlängas för att ge plats åt Feministiskt initiativ. Om det har många haft synpunkter. Jag tillhör dem som i flera år varit tveksam till längden på evenemanget.
”När valet väl är över och vi vet hur många partier som återstår i riksdagen är det dags att de funderar på hur många dagar de klarar att hålla intresset”, skrev jag om årets upplaga. Nu vet vi. Det blev inte fler partier i riksdagen. FI är inget gotländskt parti och kan därför knappast jämföras med Gotlandspartiet som fick framträda på sin tid.
Det politiska landskapet i Sveriges har ändrats väsentligt sedan Olof Palme klev upp på det där historiska lastbilsflaket för att hålla det första Almedalstalet. Partier har kommit och gått i riksdagen och Gotlands fullmäktigeförsamling. Vi har anledning att anta att det kan hända igen.
Det är glest mellan besökarna de sista Almedalsdagarna. Efter torsdagen är nästan 90 procent av programpunkterna genomförda fast tre dagar återstår. Vem skulle ha energi att starta igen på måndagen? Förlängs veckan i stället i början, vilket framstår som det enda rimliga, blir det ännu mer oattraktivt att ligga i slutet.
Det här har deltagarna naturligtvis anpassat sig till. Det är längesedan partierna hade någon form av ensamrätt på sin dag. Alla partier har aktiviteter alla dagar, mer eller mindre. De konkurrerar numera oblygt om uppmärksamheten. Miljöpartiet fick se sin presskonferens sammanfalla med utspel från Alliansen i somras för att nämna ett exempel. Och är det något parti som bevisat att det går att få uppmärksamhet utan att hålla något eget tal är det FI (läs Gudrun Schyman). Från och med det här riksmötet har de dessutom statligt partistöd, det får alla som kommer över 2,5 procent i riksdagsvalet. Så någon nytta får de av sina framgångar även om de inte skulle få en egen dag just på scenen i Almedalen.
Ur Gotlands synpunkt är låter det bra att veckan sträcker sig så långt som möjligt. Men inte om det blir på bekostnad av det totala deltagandet. Även om de gotländska partierna är huvudarrangörer kan vi inte bortse från att veckan utvecklats till ett riksevenemang. Accepterar vi inte det kan vi inte heller räkna med de uppenbara fördelarna för Gotland veckan medför. Nästan alla nationella kommentarer jag sett är negativa till en förlängning. Uttröttade och uttjatade journalister som bara längtar härifrån är inga bra Gotlandsambassadörer.
Det finns andra saker att göra. Publikmagneter som Vasaloppet och GGN har gett upphov till diverse aktiviteter i anslutning till ett huvudarrangemang. Varför kan inte Almedalsveckan få samma effekt? Demokratifestival för barn. Ett internationellt demokratiuniversitet där det internationella centret för lokal demokrati som redan finns här blir navet. Utveckling av mångfaldsmanifestationen från förra året. Då kan dessutom scenen bli upptagen i anslutning till veckan vilket är en poäng i sig.
Ja, jag vet invändningarna. Vem ska? Ta ansvar, betala, göra jobbet. Så kan man ju alltid fråga. Konsten är att inte stanna vid frågorna.