När företrädare för Sverigedemokraterna ger sig på media eller enskilda journalister blir vi inte längre överraskade. Trots att Trumpliknande påhopp på media fortfarande är en samhällsfara och i längden ett hot mot vår demokrati, har vi blivit avtrubbade.
Efter en debatt i SVT där ena sidan framfört en åsikt som SD:s talmanskandidat Björn Söder inte höll med om uttalade han att SVT skulle ”skärpa sig och sluta med rena propagandainslag”.
SD-toppen Linus Bylund uttryckte nyligen en vilja att utöva ”journalistrugby”, det vill säga knuffa journalister rent fysiskt.
Ja, attackerna på media från extremhögern kan staplas på hög, men det är ju inte bara SD som attackerar media verbalt. Även företrädare för KD och M har uttryckt liknande önskemål, ofta riktade mot public service.
Därför är det inte förvånande att även personer och ledarsidor som tillhör batonghögern beskriver media, som har en annan politisk åsikt, nedsättande.
Svenska Dagbladets ledarskribent och biträdande chef, Peter Wennblad, försvarade Linus Bylunds vilja att utöva journalistrugby, och skrev att ”fler politiker borde vara lite mer respektlösa mot journalister”.
Senast i raden var Gotlands Allehandas ledarredaktion som i gårdagens ledare beskrev Bonnier ägda Dagens Nyheters oberoende liberala ledarsida som ”Magdalena Anderssons regeringslösa regeringsorgan”.
Det kan tyckas vara en petitess, men när attackerna kommer från många håll, och numera inte bara från ett parti med rötterna i nazismen, försvagas även demokratin. Nu har det trumpliknande sättet, att ge sig på de delar av fri och oberoende media som vågar stå upp mot extremhögern, nått ända in på batonghögerns ledarsidor.
Media är den tredje statsmakten och har till uppgift att granska de två andra, regering och riksdag. Om förtroendet för oberoende media minskar, försämras också möjligheten att granska regeringens arbete och de beslut som tas i riksdagen. Vad en politisk makt, som inte blir granskad objektivt av oberoende media, kan utvecklas till har vi många varnande exempel på.
Men det är inte bara demokratin som sätts på prov när media attackeras, även polariseringen i samhället riskerar att öka på ett mycket negativt sätt.
Det mest kända exemplet kan vi hämta från USA där Donald Trump under sin tid som president utvecklade kritiken mot granskande media till en helt ny nivå. Media som kritiserade Trump utpekades som samhällets fiende och bojkottades. Samtidigt som Trumpvänliga medier hyllades för sin journalistik.
Ett redan starkt polariserat samhälle blev genom Trumps attacker på seriösa medier än mer polariserat. Något som utmynnade i attacken på landets demokratiska hjärta, Kapitolium.
Om Ulf Kristersson menade allvar på valnatten då han påstod att han skulle bilda ”En regering för hela Sverige och alla medborgare”, är det nog dags för honom att ta i håll med de i hans regeringsunderlag som attackerar media i sann Trumpanda. Annars är risken för ett än mer polariserat Sverige stor. För utan en ledare som tydligt står upp för yttrandefriheten kommer batonghögern fortsätta attackera fri och oberoende media.