I slutet av oktober fick vi, genom de insändare som personalen skrivit, veta att det inte stod rätt till på Tingsbrogården, Region Gotlands särskilda boende i Bro.
Där och då hade det rapporterats in över 300 avvikelserapporter under de snart tio månaderna som gått av året. Personalen var dessutom oroliga för det nya schemat som var på gång att införas. Oron handlade främst om den minimibemanning per boende som schemaläggningen skulle utgå från.
Från regionens sida framfördes att de gör vad de kan för att reda ut situationen, men att de bland annat har problem att hitta personal.
När media väl tagit upp de problem som fanns på Tingbrogården valde regionen att kalla in experthjälp i form av Jane Lindell Ljunggren, välkänd från TV och en av grundarna till Hattstugan.
Själv är jag inte förvånad över det som nu sker. Resurserna till äldreomsorgen har minskat successivt sen 1990-talskrisen och någon gång måste den gränsen nås. När vårdbehovet för de som omfattas av äldreomsorgen dessutom blir allt tyngre blir de knappa resurserna än knappare.
Även om resurserna ännu räcker till för att hålla den gotländska äldreomsorgen på en skälig nivå, är det som hände i höstas på Tingsbrogården och det vi såg för något år sedan på Attendos boende på Terra Nova (numera övertaget av regionen), tecken på bristande resurser.
Och med de ekonomiska förutsättningarna som Region Gotland har lär vi få se fler insändare från oroliga personalgrupper.
Regionens stora problem i dag är inte att få ihop ett schema, utan att kunna bemanna våra äldreboende utifrån schemat. Och utan personal att sätta in spelar det ingen roll hur stor minimibemanning som ska finnas, även om en bra diskussion kring just den tänkta bemanningen kan lugna de som jobbar inom öns äldreomsorg.
Här har Region Gotland och landets andra kommuner en stor utmaning. För att få personal till landets äldreomsorg måste villkoren förbättras, men utan resurser till varken fler händer eller högre löner är det större risk att nuvarande personal lämnar i större utsträckning än nya kan anställas.
Vi lär få höra mer om öns äldreomsorg under 2025, var så säkra.
En era tar slut
I början av december slog en blixt ner från en klar himmel, som det brukar heta. Eva Nypelius (C) meddelar att hon tänker trappa ner rätt ordentligt på sina politiska uppdrag med början i mars. Efter 40 år som aktiv kommunpolitiker, varav 25 år som heltidspolitiker, vill hon ge familjen mer tid. Det är en era som är på väg att ta slut. Eva Nypelius är ju på något sätt Centerpartiet på Gotland. Visst, Lars Thomsson har också gjort sig ett namn, men då främst som riksdagspolitiker. Nypelius har ju ”alltid” funnits i den gotländska politikens främsta led.
Nu ska ju allt ta slut och att dra sig tillbaka nu mitt i en mandatperiod är ett klokt beslut. Då finns det möjlighet för hennes efterträdare att bli lite varma i kläderna innan valet 2026. Nypelius behåller ju sin plats i regionfullmäktige och finns på så sätt tillgänglig för support vid behov.
Ni som följt mig genom åren vet att mina åsikter skiljer sig från en hel del av de som Centerpartiet och Eva Nypelius fört fram genom åren, men jag är ändå imponerad av en kommunpolitiker som varit aktiv på en så pass hög nivå under så lång tid. Jag kan nog till och med erkänna att jag kan komma att sakna henne inom politiken.