Ledare
Den gröna omställningen är avgörande för vår planets framtid. I det lilla och i det stora bidrar enskilda och länder på flera sätt. Men allt kan inte handla om sopsortering och internationella klimatöverenskommelser. Därför borde det bli ännu enklare att återanvända gravstenar.
Döden är inget jättemuntert samtalsämne under julen. Men fler svenskar dör under veckorna kring jul och nyår än vid något annat månadsskifte under året. Det framgår av siffror från Socialstyrelsen.
Vi ska alla den vägen vandra även om det inte är något svenskar brukar vilja prata om. Personer som förlorat en anhörig oväntat och hastigt mitt i livet vittnar ofta om att bekanta inte vågar säga någonting. Man behandlas som paria när det räcker gott med en kram eller en hälsning. Ungefär som döden skulle vara smittsam.
Ett dödsfall är så mycket mer än sorg och saknad. Det är även en rejäl dos pappersarbete och planering. Mitt i chocken krävs snabba beslut för begravning och gravsten.
P4 Gotland hade i veckan en nyhet om att det både är miljövänligt och billigt att återanvända gravstenar. Med tiden glöms gravar bort. Anhöriga kan ha flyttat från orten eller så finns det ingen släkt kvar i livet. Då går det att med gravrättsinnehavarens godkännande att återvinna gravstenen. Stenhuggare hugger sedan bort den gamla texten och skapar en ny texttavla. Hela kalaset blir närmare halva priset mot en ny gravsten.
På så sätt slipper man transporter av sten från Norge eller ända från Kina. Att tillverka en ny gravsten kräver sju gånger mer energi än en gammal som återanvänds.
Intresset för att göra så här har ökat från 3 till 15 procent per år. Varför skicka gravstenar runt jorden när vi bor på kalkstenshawaii som gravstensexperten Helene Sandsjö säger i inslaget. Med en äldre sten behåller man också stil och hantverk som redan finns representerad på utvald kyrkogård.
Själva idén är en aning makaber till en början. Men ju mer man vänjer sig vid tanken desto mer naturligt känns det. En gravsten betyder mycket för anhöriga. Både för den första familjen sörjande och sedan den släkt som återanvänder stenen.
Det är klart att det inte finns plats på våra kyrkogårdar för döda i alla generationer, varken bakåt eller framåt. Då är det både klimatsmart och fint att tänka återbruk. Livet går i cirklar. När en generation dör föds en annan och tar vid.
Därför borde det bli ännu enklare att återanvända gravstenar. Mer information och starkare incitament skulle göra att fler tog steget.