Att behöva ge upp kontrollen och låta ens anhörige bo på äldreboende kan vara en jobbig process. Att behöva acceptera att personen inte kan klara sig själv längre och lämnas i välfärdens händer han vara svårt. Därför är det oerhört viktigt att det bedrivs en verksamhet som man kan lita på. Vi måste kunna lita på vad kommunerna gör i sitt arbete för att skapa ett tryggt hem för våra äldre. Registerutdrag från belastningsregistret borde därmed vara en självklarhet.
Efter allt som skett med äldre som sexuellt utnyttjas så är förslaget på registerutdrag väldigt bra. Att det inte är en självklarhet att man gör en bakgrundskontroll så fort man ska jobba med andra människor är svårt att förstå. Men räcker det verkligen? Att ha en historia av liknande beteenden kan absolut göra att man lyckas sålla ut personer som tidigare är straffade. Men det ger ingen garanti. Man kan ju begå kriminella handlingar trots att man inte är straffad sedan tidigare. Det gör det oerhört svårt att kunna lita på verksamheten. Man lägger en av sina närmsta anhöriga i händerna på boendet. Det borde vara glasklart att kunna lita på de som jobbar där.
Dessutom handlar diskussionerna endast om att kontrollera vid nyanställning – det är problematiskt. Alla som arbetar inom vården borde kollas. Vi måste kunna känna oss säkra med att lämna våra äldre anhöriga i kommunens händer.
Att flytta till ett boende kan också vara svårt för den äldre. Att behöva bo nära andra och acceptera att man inte längre klarar sig med hemtjänst.
Det här är personer som är med i de mest intima stunderna – toalettbesök, då man äter och sover – det är viktigt att man kan känna förtroende. Så belastningsregister är en bra början. Men vad mer kan man göra? Fortlöpande utbildningar? Det är alla bra förslag, förutsatt att det inte finns en hotbild mot den äldre. Även om det är förståeligt att kommuner och regioner går på knäna och äldreomsorgen drabbas negativt så är det här viktiga prioriteringar att göra. Vi kan aldrig prioritera bort människors trygghet eller välfärden för den delen. Då får man tänka om.
Sedan finns det de kommuner som gått för långt i sina bakgrundskontroller. Men ett registerutdrag är inte för mycket att begära och borde vara standardpraxis.
Ibland skenar dock debatten. Den får rasistiska undertoner. Man vill göra språktest eller pratar om att personer med utländsk bakgrund inte ska få tillgång till att arbeta inom äldreomsorgen. Det blir en distraktion från de verkliga problemen. Diskursen bör läggas om. Titta på hur trygg den personen är i stället. Kommer personen ta hand om de äldre eller finns det en risk att ens maktposition missbrukas? Kan personen kommunicera det som behövs (även om det inte är på perfekt svenska)? Har personen medlidande och tålamod? Det allra viktigaste måste väl ändå vara att de boende är trygga och glada. Det handlar ofta om de sista åren i ens liv. Att de ska kantas av sexuellt våld, otrygghet, utnyttjande och tystnad på grund av rädsla är oacceptabelt.
Det gör ont i hjärtat att veta att det finns äldre där ute som blivit utsatta. Och att det mest troligt finns de som inte klivit fram utan lider i tystnad. Det enda vi kan göra nu är att säkerställa en trygg och säker välfärd för alla människors framåt. Boendena, kommunerna och även regeringen har ett ansvar att steppa upp arbetet med detta.