Vilken personlighet är du?
Du kommer ut i fikarummet, kaffet är slut.
A: Du svär över uteblivet koffeinintag och går tillbaka till din arbetsplats.
B: Du suckar lite besviket men sätter på en ny laddning kaffe.
Frågan kan överföras på en oändlig mängd andra situationer. Du tar det sista på toarullen. Du kastar skräp i en överfylld papperskorg. Du ställer din skitiga mugg på diskbänken eftersom diskmaskinen är full av diskad/odiskad disk.
I boken ”Allt vi inte ser” av Ida Östensson och Thor Rutgersson redovisas hur det är ställt med fördelningen av allt det som bara görs men som man sällan eller aldrig kommit överens om eller fördelat mellan sig.
"I korta termer är osynligt arbete det som får ett jobb och ett hem att fungera och bli trivsamt. Det är inte skitgöra utan saker som ska meriteras" säger författaren Ida Östensson i en intervju i Dagens Nyheter.
Forskning visar att kvinnor i genomsnitt lägger fem timmar mer i veckan än sin manliga partner på hemarbete. Och på jobbet utför kvinnor upp till 200 timmar mer icke meriterande arbete om året än sina manliga kollegor.
Självklart borde man på arbetsplatsen inte automatiskt och utan att det noteras, fungera som nån oavlönad vaktmästare eller städare. Samtidigt skulle det fungera utmärkt att dela på ansvaret om alla bidrog.
Det finns personer som inte reflekterar över allt det osynliga "klister" som fogar samman ett hem eller en arbetsplats. Och det man inte ser kan man som bekant inte göra något åt.
Därför är budskapet som böcker som "Allt vi inte ser" förmedlar viktigt att uppmärksamma.
Vad göra då? I boken ges en rad olika tips och råd för hur man tillsammans kan reflektera över fördelningen av ansvar och arbetsuppgifter. Det handlar inte om att alla ska göra exakt lika mycket eller att alla måste göra på samma sätt.
Men genom att bli medvetna och göra medvetna val kring allt detta så försvinner sånt som annars kan gro till större konflikter, irritationsmoment och faktiskt också ohälsa.
Kanske bestämmer man att man helt enkelt inte prioriterar att ha ett jättestädat hem, kanske bestämmer man att ansvaret för köket rullar på ett schema där alla är med.
I situationer där ens partner eller arbetsgivare trots påpekanden inte ser några problem kan man ju också helt enkelt säga upp sig från jobbet som projektledare eller trivselkoordinator.
Att synliggöra och dela mer på det osynliga arbetet skulle påverka jämställdheten till det bättre, både i hemmen och i arbetslivet. Först när det blir något som alla tar för självklart ser man också hur mycket tid det tar och inte minst: hur mycket detta osynliga arbete betyder för trivsel och hälsa.
Fortsätter vi att låta kvinnor stå för det – eller för all del: fortsätter kvinnorna att ta på sig ansvaret – kommer vi också att fortsätta ha problem med att kvinnor bränner ut sig i högre grad än män.
Och inte att förglömma: ha kvar risken för män att hamna utanför det sociala sammanhang man får på köpet som projektledare och trivselkoordinator.
"Vi vet ju också att många män blir ensamma efter skilsmässor eftersom de inte själva har upprätthållit det sociala kontaktnätet. Missbruksrisken är högre för män och de toppar statistiken både när det kommer till suicid och hemlöshet" säger Thor Rutgersson i DN-artikeln.
Att jämställdhet är något hela samhället, både män och kvinnor, vinner på är ett välkänt faktum. Men så länge vi inte delar på det osynliga arbetet har vi en lång bit kvar dit.