"Hänger riskkapitalisters möjlighet att göra vinster i svensk skola samman med fattiga människors möjlighet att välja skola?" frågade sig Filip Reinhag (S) i måndags i en replik till Leiph Berggren (L).
Frågan var givetvis retorisk och han svarar således själv direkt nej.
Andra ser nog ett ganska givet samband, om man plockar ner överorden om dessa ständiga riskkapitalbolag som staplar miljarder skattepengar på hög för att de bedriver skolor med undermålig kvalitet – och istället ser på verkligheten.
Det är Atheneskolan han pratar om. Kanske också Guteskolan som inte delar ut nån vinst men som är ett aktiebolag och därmed alltså ett vinstdrivande företag. (Guteskolan har från start bestämt att all vinst ska återinvesteras i verksamheten).
Sambandet är att om vinster förbjuds och privata företag därmed stängs ute – istället för att kraven höjs på det man anser inte fungera – så finns heller ingen valfrihet.
Jo, för de rika finns den kvar, de som alltid kunnat välja, men den försvinner för alla oss andra.
Marknadskrafter har inte i skolan att göra, brukar det heta och med det fria skolvalet som finns i dag så glömmer man att marknaden, det är helt vanliga svenska familjer. Om efterfrågan inte finns så finns inte heller några privata skolor. Till skillnad från de kommunala som finns kvar hur dåliga resultat de än levererar (inte betyg utan i kvalitet).
Många väljer alltså aktivt en fristående skola helt frivilligt. Säger det möjligen något som inte bör leda till tankar om att förbjuda just dessa skolor? Svaret på den retoriska frågan är ja. Finns det något intresse i regionen att samtala och lära av våra populära fristående skolor? Svaret på den frågan är: vet ej.
Att som Filip Reinhag raljera över företagares villkor: "Friskoleföretagen framhärdar starkt att vinsten är en förutsättning för att bedriva skola, samtidigt menar man att vinsterna är så små att det egentligen inte är något att bråka om" låter sig göras för den som inte har några problem med verksamhet som kan göra hur stora underskott som helst utan att riskera att behöva lägga ner. Det ger också en hint om vilken insikt och respekt man har för näringslivets villkor.
Om de offentligt drivna skolorna inte kan hålla kvaliteten på grund av de tappar elever och därmed skolpeng behöver det för det första stärkas med mer än gissningar, för det andra åtgärdas.
Det är uppenbart att det finns en del att laga i det system vi har just nu. Och det verkar också börja skönjas ett politiskt stöd över partigränser om en översyn vilket är positivt.
Ett liknande fenomen som i skoldebatten har vi genom att den mest efterfrågade och högst rankade vårdcentralen kan tvingas stänga för att den inte har fysiska möjligheter att ta emot alla som vill lista sig där. Är lösningen på detta dilemma att den populära vårdcentralen försvinner? Kan man kanske studera framgångsfaktorerna för Vårdcentralen Visborg och lära något även här?
Det är när vi lägger ner de fördummande och politiska ställningskrigen som vi kan fokusera på kvalitet, arbetsmiljö och alla andra områden där vi ställer samma krav oavsett aktör.
Förbud mot vinstdrivande företag är inte lösningen på någon brist i välfärden. Särskilt som vi kan definiera exakt vad det är vi vill köpa av dem.