Regeringen tog nyligen emot slutbetänkande i utredningen Sjukförsäkring i förändring, där man utvärderat de regellättnader i sjukförsäkringen som infördes under pandemin. Slutbetyg: Det har ökat den långvariga sjukfrånvaron med 6 procent, färre har återgått i arbete och utgifterna i sjukförsäkringen har ökat med 16 procent, lågt räknat. Samtidigt verkar det inte ha inneburit några positiva hälsoeffekter, som annars kunde motivera att det blivit dyrare.
De lägre kraven har uppenbarligen inte visat sig vara effektiva, vilket kanske förklarar varför de rödgröna har skjutit upp frågan till framtiden. För Socialdemokraterna är det förmodligen mer bekvämt att varna för att de borgerliga kommer att återinföra den så kallade "stupstocken" än att själva behöva genomföra det. På samma sätt har S i flera frågor låtit högerpartierna ärva de problem som de rödgröna sopat under mattan, misstänkliggjort deras lösningar för att till sist låtsas att det var S som införde förändringarna från första början.
Det tycks redan ha blivit något av en valfråga på sina håll i S- och LO-leden, trots att regeringen ännu inte lagt fram något förslag utifrån utredningen.
Det är i någon mån väntat att generösare regler skulle leda till ökade och längre sjukskrivningar. I vissa fall är det säkerligen berättigat, men i många fall kan det också snarare bero på inlåsningseffekter. Ibland saknas incitament för att återgå till arbetslivet, vilket i sådana fall kan förhindra människors tillfrisknande. Därför är det inte förvånande att forskning visar att bättre kontroller tenderar att minska sjukfrånvaron och öka återgången till arbete.
Men det är inte önskvärt att enbart återgå till det gamla regelverket, som i vissa fall var omöjligt bland annat för människor med psykisk ohälsa. Detta eftersom att det kräver särskild kompetens för att avgöra arbetskapaciteten för en person med exempelvis utmattningssyndrom, som inte alltid funnits med när Försäkringskassan bedömt på teoretisk grund. Utredaren Per Johansson menar att det numera finns lagrum för att förlänga sjukskrivningar i fall av särskilda skäl, men han erkände själv att det inte är inom hans kompetens och att det behöver tittas närmare på.
Nivån av sjukfrånvaro i landet är hög och stigande, och det är viktigt att åtgärder vidtas. Samtidigt bör eventuella åtstramningar inte ske på bekostnad av dem som behöver mer omfattande stöd, även om deras behov kan vara svårbedömda eller osynliga. Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) betonade tydligt att de föreslagna åtgärderna kommer att noggrant granskas av en rad remissinstanser innan några förändringar övervägs, vilket förhoppningsvis antyder att även hon strävar efter mer än en återgång till tiden före pandemin.