GA har berättat om gotlänningen som inte vill ha blod från blodgivare som vaccinerat sig mot covid. Det finns många teorier och tankar, mer eller mindre spridda bland medborgarna, och den som söker selektivt på nätet kan hitta stöd för i stort sett vad som helst. Att covid-vaccin är farligt är en av de mer spridda och tyvärr ledde väl biverklingarna vid vaccineringen mot svinfluensa till att skapa grogrund just för denna föreställning.
Men gotlänningen var inte alls nöjd med det svar den fick, när den vände sig till vårdcentralen med en begäran att, vid behov, enbart få blod från ovaccinerade. I praktiken skulle det innebära att avsäga sig möjligheten till blodtransfusion. Därav anmälan till Ivo (Inspektionen för vård och omsorg) som bland annat lyder:
”Ett spel där läkarna sitter på trumfen i leken och kan med berått mod låta mig avlida. Jag känner att mina rättigheter till adekvat läkarvård är begränsade i och med personalens uttalande till mig.”
Men hur vården tar emot och ger blod bör ju inte baseras på annat än vetenskapliga överväganden. Blodhanteringen kan inte utformas för att undvika risker som sjukvården egentligen inte anser existerar.
Svaret på begäran om att bara få blod på ovaccinerade – att det i praktiken skulle omöjliggöra transfusioner – var inte ett hot. Det var en sakupplysning om konsekvenserna.
Riskbedömningen får till slut överlåtas till den enskilde i ett fall som detta. Om jag hamnar i en situation där jag behöver en blodtransfusion, vad innebär då störst risk? Risken som följer av att avstå transfusionen? Eller risken att ta emot blod från samma källa som alla andra som behöver transfusioner?
Att sjukvården måste baseras på vetenskap gäller också andra egendiagnostiserade tillstånd och självupplevda risker. Ett exempel är elallergi, eller elöverkänslighet. Eller det borde gälla då också.
Aftonbladet skrev i januari om Ulrike Heie – riksdagsledamot och Centerpartiets 1:e vice gruppledare – som motionerat om att sjukvården borde anpassas efter elöverkänsligas krav. Sjukhus saknar exempelvis ”strålningsfria” miljöer. Sjukhuspersonal ska ha vägrat stänga av wifi när elöverkänsliga ska röntgas.
Men diagnosen elöverkänslighet finns ju inte. De som ändå upplever sig drabbade har verkliga problem och förtjänar medkänsla. Men att anpassa sjukhusen efter deras självupplevda behov är inte ett rimligt sätt för sjukvården att arbeta och använda sina resurser.