Staffan Bergström är åter aktuell i samband med ett fall av aktiv dödshjälp, denna gång i en rådgivande funktion. Och återigen led den som fick hjälp av den obotliga sjukdomen ALS, vilket innebär att han slapp dö av att kvävas när andningen slutar att fungera. Björn Natthika Lindeblad, före detta näringslivschef och senare buddhistmunk känd bland annat som Sommarpratare i P1, dog i måndags. Han blev 60 år gammal.
Argumenten mot aktiv dödshjälp baseras sällan på att det skulle vara fel i det aktuella fallet. Oftast handlar det om hur laglig aktiv dödshjälp skulle kunna påverka samhällets värderingar och vad detta i så fall skulle kunna medföra för konsekvenser. Andra skulle kunna drabbas om inte livet till varje pris skulle betraktas och behandlas som heligt och okränkbart. Svårt sjuka och extremt hjälpbehövande personer skulle kunna känna en plikt att avsluta sina liv för att inte ligga sina anhöriga och samhället till last. Och i förlängningen går det naturligtvis att föreställa sig hur dessa beslut skulle kunna fattas åt dem. Det har hänt förr, i mänsklighetens historia. Genom att fortsätta leva tillåts de inte utmana etiska tumregler som värdesätter allt mänskligt liv. Utom deras.
Men deras omänskliga lidande borde verkligen utmana vår uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Det viktigaste skälet till att det fortgår är att de flesta av dem får lida i tysthet, utan att vi verkligen konfronteras med vad det innebär att nekas aktiv dödshjälp när ett ovärdigt och ovänligt liv blir som allra jävligast.
I så fall är det de lidande och obotligt sjuka som får betala priset för att de inte passar in i det regelsystem som ska värna medmänskligheten. De får lida som ett påtvingat offer för att synder inte ska begås mot andra.
Vore det inte bättre om vi kunde justera grovt tillyxade etiska principer, så att de ännu bättre kan tjäna mänskligheten och medmänskligheten? Tror vi inte oss själva om att kunna bespara svårt och obotligt sjuka deras onödiga lidande, utan att samtidigt nedvärdera och ifrågasätta andras rätt att leva?
Staffan Bergström gör en oerhörd insats inte bara genom den hjälp han givit svårt och obotligt sjuka, utan också genom att tvinga upp dessa moraliska frågor i ljuset. På detta sätt bildar han opinion för en förändring av något som verkligen behöver förändras.Jag är övertygad om att framtiden kommer att ge honom rätt, men jag är orolig över hur lång tid det kan ta.