Social dumpning är något som visar på hur detta kan gå till. Ett fenomen som av vissa har kallats människohandel.
Internationellt sammankopplas social dumpning ofta med utövandet av lönedumpning. Det vill säga att företag väljer att placera produktion och förädling av varor eller tjänster i låglöneländer, eller att importera billig arbetskraft.
I Sverige har social dumpning istället kommit att beskriva rika storstadskommuners förflyttning av socialt utsatta medborgare. Med socialt utsatta menas till exempel nyanlända, personer med försörjningsstöd, personer med missbruksproblematik eller långtidsarbetslösa individer. Dumpningen sker genom att kommuner hänvisar eller uppmuntrar individerna att flytta till andra kommuner, med löften om till exempel bostäder. Löften som sällan infrias.
Visst är det är dyrt att förvalta en kommun idag, det märks i alla landets delar. Mest märks det dock utanför storstadsregionerna. Dels finns det många gånger inte samma möjligheter till ekonomiskt stöd, boende, kollektivtrafik eller arbetstillfällen. Men inte heller till rehabilitering, sjukvård eller utbildning. Ska detta erbjudas, är det dessutom svårare för en kommun med ett litet befolkningsunderlag att göra det.
Efter att flera kommuner uppmärksammat problematiken för civilminister Lena Micko, gav regeringen i februari Statskontoret i uppdrag att utreda frågan. Rapporten kommer att publiceras den förste september och eventuella åtgärdsförslag i mitten av november. Syftet är att närmare undersöka hur utbredd problematiken är, vilka konsekvenser det får och vilka som drabbas. Ämnet är dock inte helt outforskat.
Bland annat TT, Tidningarnas Telegrambyrå, har genomfört en undersökning av fenomenet där 159 av våra 290 kommuner svarat. Denna visar att det hos 85 procent av de svarande kommunerna sker en inflyttning av socialt utsatta individer. 71 procent av dessa upplever att inflyttarna har blivit hänvisade eller uppmuntrade av sin tidigare kommun att flytta.
107 av de 159 som inkommit med svar i enkätundersökningen uppger sig vara gles- eller landsbygdskommuner.
Det finns många fördelar med att bo i en gles- eller landsbygdskommun. Närhet till natur, social gemenskap och föreningsliv är bara några av dessa. Det går dock inte att sticka under stol med att det i många områden finns brister, som man genom social dumpning aktivt tvingar på socialt utsatta människor.
Brukandet av social dumpning kan mycket väl visa sig vara tillåtet enligt nuvarande lagstiftning, men ur politisk synpunkt lämnar praktiken en mist sagt olustig känsla efter sig. Att selektera invånare utifrån deras socioekonomiska möjligheter visar inte på någon form av ansvarstagande eller direkt god människosyn.
Statskontorets utredning av problematiken är efterlängtad av många. Inte minst av de som inte längre är välkomna i sin hemkommun.