De flesta med minsta insyn i och kunskap om politiskt beslutsfattande i kommuner och regioner är inte avundsjuka på dem som sitter med avgörande beslut i sina knän. Beslut som långsiktigt och mycket konkret påverkar medborgarnas vardag.
Blir det fel får det stora konsekvenser.
Runt många köksbord är chansen större att man hittar till synes enkla lösningar som aldrig någonsin behöver prövas mot nån verklighet.
(Liksom på tidningarnas ledarsidor för den delen).
Visby lasarett är en institution som ligger overkligt vackert med utsikt över Östersjön. Utsikten är dock eventuellt den enda fördelen med att placera ett akutsjukhus just där.
Med tanke på att det ligger där det ligger är det svårare att hitta lösningar på alla dilemman som tillgänglighet, brist på parkeringar och behov av större lokaler.
En stor del i behovet av ombyggnad av akutmottagningen är det faktum att sedan slutet av 90-talet har antalet årliga besök på akutmottagningen mer än fördubblats. 1988 var det 12 000 patienter som besökte akuten under ett år, 2020 var det 24 000.
Regionen bestämde redan 2015 om en utbyggnad av akutmottagningen, då till en beräknad kostnad på 54 miljoner kronor. För fem år sedan var planerna fortfarande bara planer men då presenterades en kostnadsberäkning på 500 (!) miljoner kronor.
Planerna lades på is men nu finns ett nytt förslag för till största delen ombyggnad av befintliga lokaler, vilket vi kunde läsa om i gårdagens GT.
En upphandling av det första steget av ombyggnaden är nu genomförd.
Sjukhuset är bara en av många stora investeringar som det länge funnits behov av men som Gotland som kommun och region egentligen inte "har råd med". Badhuset, ishallen, skolorganisationen, kollektivtrafiken, vägnätet, ja ni känner till det.
Visby lasarett är dock ett väldigt konkret och talande exempel på det orimliga i att vi som landets minsta region ska stå för dessa kostnader till stor del själva.
Region Gotland utredde nyligen vilka merkostnader som kan kopplas till ö-läget och det landade på 275 miljoner kronor som till största delen handlar om hälso- och sjukvården men även kollektivtrafiken.
Gotland räknas i våra nationella system som vilken region/kommun som helst vilket naturligtvis blir helt fel när man betänker just läget mitt i ett innanhav där alla möjligheter till utbyte och samarbete med grannkommuner saknas.
En annan faktor att lägga till pusslet är att våra fysiska transporter med resten av landet vart tionde år läggs på bordet för omprövning. Ännu en realitet som ingen av övriga 289 kommuner i landet behöver bekymra sig om.
Man kan inte göra något åt att Gotland ligger där det ligger. Men om Gotland ska räknas till övriga landet med samma rättigheter och skyldigheter som alla andra, då måste själva ö-läget beaktas.
Allt annat är orimligt.