Sverige har inte klarat av att hantera unga under 18 år som begår grova brott. Nu finns äntligen ett förslag om att införa ungdomsfängelser som straff, men det ligger alldeles för många år in i framtiden.
Utredningen om frihetsberövande påföljder för unga tillsattes redan under regeringen Löfven. När dess betänkande, drygt ett och ett halvt år senare, lämnades över till sittande regering (14/8) bör förslagen därför ha goda chanser att genomföras. Utredaren, justitierådet Agneta Bäcklund, föreslår att påföljden sluten ungdomsvård, som sköts av Statens institutionsstyrelse, Sis, avskaffas. I stället ska unga under 18 år dömas till fängelse under Kriminalvårdens omsorg.
Det finns goda skäl till förslaget. Bäcklund noterar i betänkandet att utdömda påföljder för unga har börjat bli längre och att denna utveckling förväntas fortsätta framöver. Dels på grund av regeringens aviserade straffskärpningar, dels för att brotten som unga döms för blivit allvarligare. Det handlar om mord, dråp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt, rån och grovt narkotikabrott.
Att unga dras in i gängkriminalitet och begår mycket grova brott gör att sluten ungdomsvård på ungdomshem är en olämplig påföljd. Säkerheten är för låg, vilket flera uppmärksammade rymningar och fritagningar har visat.
De grovt kriminellas närvaro skapar en hotfull miljö för andra intagna ungdomar, som tvångsvårdas för exempelvis psykiska besvär, och även för de anställda. Hot och våld mot personalen har ökat. Värst var det senaste bombdådet i Södertälje som riktades mot bostaden till en Sis-anställd som ska ha vägrat smuggla in en mobiltelefon (LT 3/8).
Ungdomsvården är uppenbarligen inte rustad för den nya brottsligheten. Att låta unga dömas till fängelsestraff skulle både öka säkerheten och låta Sis ungdomshem fokusera på vården av unga som inte har begått brott. Det enda problemet i utredningen är att förslagen föreslås träda i kraft först år 2028. Alltså om över fem år, under nästa mandatperiod.
Skälen till det långa dröjsmålet är dels att det krävs en ny utredning för att ta fram lagstiftning om fängelse för unga. Dels att Kriminalvården kommer behöva tid att förbereda sig. För att ta tillvara barnens rättigheter och främja deras rehabilitering i samhället vid frigivning, får de inte avtjäna straffet tillsammans med vuxna och måste få tillgång till skolgång. Det kräver såväl mer personal med rätt utbildning som lokaler för nya avdelningar eller hela anstalter.
Att stora förändringar tar tid är oundvikligt, men regeringen bör göra vad den kan för att snabba på processen. Till exempel bör den titta på möjligheten att låta Kriminalvården börja sina förberedelser parallellt med utredningen. Därtill utgör offentlig upphandling redan en ordentlig bromskloss för Kriminalvårdens expansion av befintliga anstalter. Visserligen regleras regelverket i hög grad av EU-direktiv, men de förenklingar som är möjlig bör genomföras.
Vi kan inte vänta till ytterligare en regering innan ungdomsfängelser är på plats.