När man vill vara trevlig så här års kan man önska andra något gott, men vilket gott ska man önska dem? Ska man önska gott slut, gott nytt år eller god fortsättning? Var går tidsgränserna?
Jag har nog aldrig reflekterat över att man kan önska god fortsättning innan det nya året, men tydligen kan man önska en god fortsättning på julen. Men när tar den möjligheten slut, och när är slutet så nära att man kan önska gott slut?
Och hur länge kan man sen önska ett gott nytt år innan det blir fel, och kan man önska en god fortsättning på det nya året redan på nyårsdagen? Jag blir mest förvirrad och riskerar att bryta mot etiketten.
I jobbet har jag råkat ut för ännu en förvirrande sak så här års när vi är på väg att lämna något och gå in i något nytt. När är det dags för tillbakablickande årskrönikor och när ska man blicka framåt?
De flesta medierna har någon form av krönikor där årets största händelser presenteras och kommenteras, men när ska man publicera dem? Före eller efter nyårsskumpan? Samma sak med de mer framåtblickande krönikorna där man spår det nya året? När ska man blicka framåt? Är det före eller efter tillbakablicken?
Jag är milt sagt förvirrad och blir nog mer förvirrad med tiden.
Något annat som är förvirrande så är det regeringspartierna och deras politik. För ett år sedan var de flesta mer upprörda än förvirrade. Många kände sig svikna av guldskimrande vallöften som förvandlats till irriterande granitkross när ”verkligheten” plötsligt dök upp för Tidöpartierna.
Men orsakerna bakom ilskan, som många kände för ett år sedan, är förvirrande. Den förflyttning som skett av regeringspartiernas politik är på riktigt förvirrande. Från att ha varit tydliga med att inte samarbeta med SD styr nu SD regeringens politik. Partier som tidigare haft tydliga inslag av liberala värderingar gör nu allt för att påtala hur fel de själva haft och hur rätt SD alltid haft. Men att SD med sina nazistiska och rasistiska rötter alltid varit ”kritiska” till invandring ger dem inte rätt när integrationen visat sig undermålig.
Vi i Visby med omnejd har blivit vana att koka vatten. Om vi tänker oss en stor och full gryta med kallt kranvatten och att fyra personer sätter ner en hand i vattnet. En börjar genast påpeka att vattnet är varmt och fortsätter påpeka det. När vattnet sen blivit varmt instämmer de andra i att vattnet är varmt. Men har den som påpekade det från början haft rätt hela tiden?
När det dessutom finns en massa olika saker som påverkar värmen i vattnet, eller integrationen, blir det hela än mer komplicerat än att skylla på invandringen. Men som i alla frågor med komplicerade svar är det ofta enklare att vinna gehör med svar som skapar känslor. Och ju kraftigare känslorna är desto mer påverkas vi människor.
Därför har vi i dag en regering som förvirrar oss rätt ordentligt med hur de sa före och vad de nu säger och gör.
I veckan har regeringen gett Vetenskapsrådet i uppdrag att kartlägga forskning för att förebygga brottslighet kopplad till kriminella nätverk. ”Syftet med uppdraget är att stärka förutsättningarna för att vetenskapligt förankrad kunskap om vilka insatser, metoder och arbetssätt som ger bäst resultat.”
Men det var ju inte riktigt så det lät under valrörelsen? Då var det hårdare straff, integritetskränkande åtgärder och hårdare tag mot invandrare som skulle lösa gängkriminaliteten. Nu har även den verkligheten kommit i kapp regeringspartierna som plötsligt vill veta vad som kan vara effektiv bekämpning av den organiserade brottsligheten.
Förvirrande är bara förnamnet?
Med de orden önskar jag er alla en god fortsättning, ett gott slut och ett gått nytt år, allt för att inte skapa ännu mer förvirring i detta förvirringens tidevarv.