Magdalena Andersson älskar att gå på om vad hon kallar "SD-regeringen". Hon försöker nöta in det som ett begrepp och hann använda det elva gånger under sitt relativt korta tal. Men det är naturligtvis helt felaktigt att uppkalla regeringen efter ett parti som inte ingår i den.
Det är som om Magdalena Anderssons regering skulle ha kallats för V-regeringen eller C-regeringen. Det var det så vitt jag kan erinra mig ingen som gjorde.
I vanlig ordning, numera, beskrev hon regeringen som ett hot mot demokratin. Och lanserade sin egen teori om varför reaktionerna på detta blir så ilskna.
– Beror det kanske på att jag trampat på en öm tå?
En annan förklaring är naturligtvis beskyllningens grova art och hur den förstör det politiska debattklimatet.
Extra löjligt blir det med tanke på att det "demokratihot" som Socialdemokraterna allra mest gått upp i falsett över, rör ifrågasättandet av privilegierna för Socialdemokraternas lotteriverksamhet som tydligen måste få fortsätta att sälja lotter på krita för att bevara demokratin.
Magdalena Andersson menar att regeringen vill "strypa oppositionens finansiering". I själva verket handlar det om en orättmätig fördel som Socialdemokraterna tillskansat sig under sitt eget maktinnehav.
Magdalena Andersson beskrev den organiserade kriminaliteten och det grova vapenvåldet i Sverige, som saknar motsvarighet i våra grannländer, som ett "fundamentalt misslyckande för samhället".
Det är korrekt. Men hur försvarar hon i så fall de åtta år av S-ledda regeringar, där hon själv hela tiden ingått? Mot slutet var hon statsminister.
Hårdare straff och fler poliser är inte tillräckligt, menade Magdalena Andersson. Ett dygn efter statsminister Ulf Kristerssons tal som i hög grad handlade just om socialpolitiken. Och S-regeringarnas meriter?
– I regeringsställning skärpte vi socialdemokrater över 80 straff.
De måste ha känt sig väldigt otillräckliga.
Är det så här det ska låta nu och framöver, ända till nästa val? Det blir i så fall en trist och mörk tid när Sveriges stora oppositionsparti regeringen istället för att presentera en egen politik och ett eget ljus. Är Socialdemokraterna så tomma på idéer och ambitioner att detta är den väg tillbaka till makten som de bedömer som framkomligast. Själv är jag redan trött på det. Jag hoppas att även väljarna i allmänhet ledsnar med tiden.